Frågat chatGPT ( djup sökning) ang växlande sidor.
AI svarar:
Jag kommer att undersöka vetenskapliga källor för att:
-
Identifiera möjliga orsaker till återkommande slemhinnesvullnad i maxillarsinus som uppträder i skov (2–3 dagar åt gången under en 10-dagarsperiod, återkommande över flera år).
-
Utforska kopplingen till kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer.
-
Undersöka andra möjliga differentialdiagnoser, som allergisk eller vasomotorisk rinit.
-
Särskilt granska om bakterien Proteus mirabilis i mellanörat kan vara en möjlig orsak till eller bidragande faktor till dessa sinusbesvär.
Jag återkommer så snart jag har ett evidensbaserat svar.
Resultat:
Du sade:
Och om svullnaderna troligen tjocknar till några dagar 2
gånger under en 10 dagars period i många år och ibland värst på vänstersid aoch
i bland på högersida och ibland samtidigt . forskning på det
ChatGPT sade:
Tack – för att kunna hitta relevant forskning skulle jag
behöva lite mer specifik information:
- Vill
du att jag fokuserar på orsaker till återkommande
slemhinnesvullnad i maxillarsinus med dessa besvär över många år?
- Ska
jag undersöka kopplingar till kronisk sinuit med
intermittenta skov?
- Är
du intresserad av möjliga diagnoser eller differentialdiagnoser som
passar detta mönster (t.ex. kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer,
allergisk rinit, vasomotorisk rinit etc)?
- Ska
jag leta efter behandlingsrekommendationer för långvariga
återkommande besvär?
Du kan svara på de punkter som är relevanta så gör jag en
mer träffsäker sökning.
Du sade:
1,2 och 3 plus kolla om tex p mirabilis i öra kan vara
orsaken
ChatGPT sade:
Tack! Jag kommer att undersöka vetenskapliga källor för att:
- Identifiera
möjliga orsaker till återkommande slemhinnesvullnad i maxillarsinus som
uppträder i skov (2–3 dagar åt gången under en 10-dagarsperiod,
återkommande över flera år).
- Utforska
kopplingen till kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer.
- Undersöka
andra möjliga differentialdiagnoser, som allergisk eller vasomotorisk
rinit.
- Särskilt
granska om bakterien Proteus mirabilis i mellanörat kan
vara en möjlig orsak till eller bidragande faktor till dessa sinusbesvär.
Jag återkommer så snart jag har ett evidensbaserat svar.
Research completed in 6m13 källor· 111 sökningar
Orsaker till Återkommande Slemhinnesvullnad i Maxillarsinus
med Fokus på P. mirabilis
Återkommande slemhinnesvullnad i käkhålorna – orsaker och
differentialdiagnoser
Kronisk och återkommande sinuit (sjukdomsmönster)
Kronisk rinosinuit (KRS) definieras som
inflammation i näsa/bihålor med symtom ≥12 veckor. KRS kan förekomma med
eller utan näspolyper och tenderar att ge en kontinuerlig symtombild,
men återkommande försämringsperioder (akuta skov) förekommer
ofta. Just ”kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer” innebär
att patienten har en kronisk grundinflammation med episoder av akut försämring
som kommer och går. Dessa akuta skov behandlas i regel som vanliga akuta
sinuiter.
Som jämförelse definieras återkommande akut
rinosinuit vanligen som flera separata sinusitepisoder per år (t.ex.
≥4 episoder/år) där varje episod läker ut helt mellan tillfällena. I kliniska
riktlinjer anges att minst ~10 dagars symtomfritt intervall ska finnas mellan
infektionerna för att räknas som separata episoder. Mönstret som beskrivs i
frågan – kortvariga episoder på 2–3 dagar, två gånger inom 10 dagar, under
flera år – är oftare än typiska återkommande akuta sinuiter.
Så täta skov tyder på att fullständig symtomfrihet kanske inte uppnås mellan
episoderna, vilket talar för en underliggande kronisk inflammation snarare
än helt fristående akuta infektioner. Det beskrivna mönstret kan alltså vara
förenligt med kronisk rinosinuit med frekventa akuta skov. (Även
svår vasomotorisk eller allergisk rinit kan ge täta episoder
av nästäppa, se nedan.)
För att skilja mellan kronisk sinuit med skov och upprepade
nya infektioner tittar man på baslinjesymtom. Vid kronisk rinosinuit finns
ofta ihållande symtom (t.ex. konstant nästäppa, luktbortfall
eller sekretion) som sedan förvärras under skoven. Vid återkommande
akuta sinuiter är patienten i princip besvärsfri mellan episoderna. I
praktiken kan gränsen vara svår: frekventa virusinfektioner kan trigga
återkommande sinussymtom, men lika gärna kan en kronisk sinuit ligga i
botten. EPOS 2020-riktlinjen rekommenderar att utreda bakomliggande
faktorer vid upprepade sinuiter och att behandla akuta skov som akut sinuit.
En CT-bihålor eller endoskopi kan övervägas för att bekräfta
diagnos om patienten har upprepade skov, för att se om kroniska förändringar
finns (t.ex. polyper, slemhinnesvullnad eller ostieblockad).
Differentialdiagnoser vid skovvisa bihålebesvär
Flera andra tillstånd kan ge återkommande
sinusliknande symtom utan att det rör sig om bakteriell sinuit varje
gång. Några viktiga differentialdiagnoser är:
- Allergisk
rinit: Allergier (t.ex. pollen, kvalster, pälsdjur) ger
inflammation i nässlemhinnan som kan spridas till bihålorna. Typiskt
syns vattnig snuva, nysningar, klåda i näsa/ögon och
nästäppa vid allergenexponering. Allergiska skov kan ge slemhinnesvullnad
i bihålorna utan bakterier. Radiologiskt kan t.ex. en allergisk rinit
eller förkylning ge förtjockad slemhinna eller vätskenivå i käkhålan.
Sådan ”sinuitbild” på röntgen behöver inte vara en
bakteriell infektion, utan kan bero på allergisk svullnad eller virus.
Allergisk rinit är också en riskfaktor för kronisk rinosinuit och
kan förvärra sinusbesvär. Kliniskt talar typiska allergisymtom (klar
rinnsnuva, klåda, nysningar) för allergi. Behandlingssvar på
antihistamin/nasala steroider stödjer också allergisk orsak.
- Vasomotorisk
(icke-allergisk) rinit: Detta är en nässlemhinne-hyperreaktivitet
utan allergi, där olika triggers (t.ex. kall luft, starka dofter,
temperaturväxlingar, stress) utlöser nästäppa, rinnsnuva och nysningar.
Vasomotorisk rinit kan vara kronisk med intermittenta skov.
Slemhinnan reagerar med svullnad och ökat sekret trots avsaknad av
infektion. Patienterna har ofta negativa allergitester men
liknande symtom som vid allergi. Episoderna kan vara kortvariga och
återkommande. Differentialdiagnostiskt bör icke-allergisk
rinit övervägas vid skovvis nästäppa/rinnsnuva där allergi uteslutits.
Behandling sker med nasala steroider eller ipratropium mot rinorré.
- Odontogen
sinuit: Tandrelaterad bihåleinflammation i käkhålan uppstår när
bakterier från en infekterad tandrot eller tandingrepp tränger in i sinus
maxillaris. Detta ger oftast en ensidig maxillarsinuit.
Typiska tecken är ensidigt tryck över kinden/käken, illaluktande varigt
sekret (eventuellt noterat som dålig lukt, kakosmi) och ibland
tandvärk eller tandfistel. Odontogen sinuit är ofta kronisk eller
återkommande tills tandorsaken åtgärdas. Antibiotika kan ge
tillfällig lindring men symtomen kommer tillbaka när kuren är slut om
tandfokus kvarstår. Vid terapiresistent ensidig käkhålesinuit är
tandläkarbedömning viktig – vanligast är rotinfektion i överkäkens molarer
som orsak. Odontogen sinuit behöver kirurgisk sanering (täppa
till eventuell fistel mellan munhåla och sinus samt
rotbehandling/utdragning av infekterad tand).
- Kronisk
näspolypos: Näspolyper är associerade med kronisk rinosinuit och
astma. De ger långvarig nästäppa, nedsatt lukt och sekretion. Polyper
orsakar sällan korta skov utan snarare konstant nästäppa som kan variera i
grad. Dock får patienter med polyper ofta akuta exacerbationer vid
t.ex. luftvägsinfektioner. Diagnosen ställs via rinoskopi/endoskopi
(polyper ses som gråvita slemhinnepolypper). Behandling är främst
steroidnässpray, ev. kirurgi. Polypos är vanligen bilateral;
ensidig polyp är ovanligt och kan signalera annat (t.ex. invert papillom),
se nedan.
- Övriga
orsaker: Anatomiska avvikelser (kraftig septumdeviation, concha
bullosa [bihålecellsutbuktning] m.fl.) kan störa sinusdränage och
ge upprepade besvär. Även nästäppa p.g.a. läkemedel (rhinitis
medicamentosa vid överanvändning av avsvällande droppar) kan imitera
sinusit. Migrän eller spänningshuvudvärk kan felaktigt
tolkas som bihålesmärta – en lång anamnes med huvudvärksskov mer än
nässymtom kan tyda på primär huvudvärk istället. Vid mycket täta eller
ovanliga sinusiter bör man också utreda immunbrist (t.ex.
IgA/IgG-subklassbrist) och överväga systemsjukdomar som Wegeners
granulomatos (granulomatös polyangit), cystisk fibros, primär
ciliedysfunktion m.m.. Dessa är mer sällsynta, men immunologiska
utredningar rekommenderas om patienten har ≥3–4 sinuiter per år eller
andra infektionstecken. Slutligen ska man inte glömma att en sinustumör kan
ge upprepade ensidiga "sinusitattacker" eller kroniska besvär –
särskilt om blödning eller progredierande ensidiga symtom förekommer hos
äldre (se nedan).
Ensidiga jämfört med alternerande bihålebesvär
En viktig ledtråd är lokalisationen av
symptomen: om de drabbar ena sidan, båda sidor eller växlar. Generellt gäller:
- Kronisk
rinosinuit av inflammatorisk typ (t.ex. polyper, allergisk CRS)
engagerar oftast båda sidor, även om patienten kan uppleva ena
sidan som värre. Vid allergisk eller vasomotorisk
rinit kan nästäppa och sekretion sidoväxla (alternera)
– t.ex. att höger och vänster sida turas om att vara täppta, beroende på
kroppsläge och den normala näscykeln. Sådan växlande nästäppa
tyder mer på generellt slemhinneödem (rinit/CRS) än på en fast lokal
förändring. Bilaterala eller alternerande besvär stöder
diagnoser som allergi, icke-allergisk rinit eller diffus kronisk sinuit.
Exempelvis är näspolypos oftast bilateral; fynd av polyper bara på ena
sidan bör utredas vidare (ensidig polyp kan dölja en annan patologi).
- Ensidiga,
återkommande sinusbesvär ökar misstanken om ett lokalt
problem i just den sidans bihålor. Ensidiga symtom som inte växlar
sida ska föranleda noggrann utredning. Vanliga orsaker kan vara odontogen
sinuit (se ovan), ensidig näspolyp/mukös cysta, eller anatomiska
orsaker (t.ex. en kraftig septumdeviation som blockerar ena ostiet). I
ovanliga fall kan återkommande ensidiga symtom signalera en sinusmalignitet (exv.
ett skivepitelcancer eller lymfom i käkhålan). Tecken som talar för tumör
är ensidig nästäppa eller snuva utan förklaring, särskilt
om blodtillblandad sekretion, synlig vävnadstillväxt, ensidig
ansiktssmärta av ny typ eller andra varningstecken finns. Svenska
riktlinjer anger att ensidiga symtom som inte växlar sida hos
vuxna bör handläggas enligt standardiserat vårdförlopp för
huvud-halscancer tills annat bevisats.
Sammanfattningsvis talar alternerande eller
dubbelsidiga besvär mer för inflammatoriska tillstånd (allergi,
vasomotorisk rinit, kronisk rinosinuit), medan strikt ensidiga,
upprepade skov bör leda tanken till strukturella eller fokala
orsaker (tandinfektion, anatomiskt hinder, främmande kropp eller
tumör). Givetvis finns undantag – t.ex. kan en person ha kronisk bilateral
rinosinuit men ändå uppleva fler akuta infektioner i den ”sämre” sidan.
Helhetsbilden (anamnes, endoskopifynd, tandstatus, röntgen) behöver vägas
samman.
Proteus mirabilis och bihåleinflammation
Proteus mirabilis är en gramnegativ bakterie
som sällan orsakar vanlig bihåleinflammation hos i övrigt
friska, men den kan förekomma i vissa situationer. Vid kronisk sinuit,
särskilt i käkhålorna, hittar man ibland gramnegativa tarmbakterier
(t.ex. E. coli, Enterobacter, Klebsiella, Pseudomonas och Proteus
mirabilis bland patogenerna. Gramnegativa bakterier är typiskt
vanligare vid sjukhusförvärvad sinuit (t.ex. patienter med
nasogastrisk sond eller intubation) än vid samhällsförvärvad infektion. I
kroniska bihålor kan sådana bakterier också samexistera som en del av en polymikrobiell
biofilm på slemhinnan. Biofilm innebär att bakterierna bildar en
skyddande slemmatrix, vilket kan göra infektionen segdragen och resistent mot
behandling. P. mirabilis är känt för att bilda biofilm i andra
organ (t.ex. urinvägar med kateter) och kan således bidra till kronisk
infektion även i bihålorna.
Frågan nämner P. mirabilis i
mellanörat/örontrumpeten. Faktum är att Proteus-arter är ofta
förekommande vid kroniska öroninflammationer: vid kronisk varig otit
isoleras ofta Pseudomonas, Staph. aureus och Proteus i
odlingar. Mekanismen är att kroniskt otitdrabbade öron (särskilt med
perforation eller rör) kan koloniseras av vatten- och tarmbakterier som Proteus.
Mellanörat och bihålorna står inte i direkt förbindelse, men båda
öppnar sig mot nasofarynx (örontrumpeten mynnar i nässvalget,
nära mynningen för bihålor). Det innebär att bakterier kan spridas via
nässvalget. Vanligen går dock smittvägen åt andra hållet –
från näsa/svalg till örat (t.ex. förkylning leder till otit). Att en
mellanöreinflammation med P. mirabilis skulle sprida sig till bihålorna
är ovanligt, men i teorin möjligt om bakterien koloniserar nasofarynxen.
Viktigare är kanske att samma underliggande faktorer kan
disponera både för kronisk otit och kronisk sinuit: t.ex. dålig funktion i
örontrumpeten vid kronisk nästäppa, eller allmän immunbrist/mukociliär
dysfunktion som tillåter ovanliga bakterier. Studier har pekat på ett ”globalt
inflammatoriskt syndrom” där slemhinnan i både mellanörat och
bihålorna är påverkad hos vissa patienter.
Sammanfattning av P. mirabilis-kopplingen: Proteus
mirabilis är ingen typisk bihålepatogen, men kan påträffas vid kroniska eller sjukhusrelaterade
sinusiter. Den kan ingå i biofilmer och därigenom bidra till svårutrotade
infektioner. P. mirabilis är också en känd orsak till kroniska
öroninfektioner, och det finns en teoretisk möjlighet att den via
örontrumpeten/nässvalget koloniserar bihålor. Dock är det mer så att förekomst
av en sådan ovanlig bakterie tyder på särskilda omständigheter (t.ex.
underliggande kronisk sjukdom, tidigare antibiotikabehandling, sjukhusvistelse
eller anatomisk kommunikation). I praktiken bör man vid odlingsfynd av Proteus i
bihåla eller öra behandla aggressivt (efter antibiotikakänslighet) och
överväga öron-näsa-hals-specialist för att utesluta
bakomliggande orsaker som kräver åtgärd (t.ex. tandinfektion vid Proteus i
käkhålan, eller cholesteatom vid Proteus i mellanörat).
Referenser: Guideline EPOS 2020, svenska
behandlingsrekommendationer och medicinska översikter har konsulterats för
ovanstående sammanställning. Vid behov av ytterligare fördjupning hänvisas till
Europeiska positionstidning för rinosinuit (EPOS 2020) och aktuella studier i
ämnet. Skulle symtombilden avvika eller förvärras bör utredning hos
ÖNH-specialist övervägas för riktad diagnostik.
Källor
Formulärets överkant
Formulärets
nederkant
ChatGPT kan begå misstag. Kontrollera viktig information.
Se .
Ställt fråga ang vätska vid akut vs kronisk bihåleinflammation
Radiologiska tecken på akut vs kronisk sinuit
En lateral röntgenbild av bihålorna som visar en tydlig
luft-vätskenivå (pilmarkerad) i vänster käkhåla. Förekomst av en sådan
vätskenivå är ett klassiskt radiologiskt tecken på akut sinuit.
Akut sinuit – typiska radiologiska fynd
Vid akut sinuit (akut rinosinuit) kan bilddiagnostik (t ex. röntgen
eller CT) visa karaktäristiska förändringar:
Luft-vätskenivåer i sinusen: En horisontell vätskenivå under
instängd luft ses ofta vid akut bakteriell sinuit
. Detta anses vara det mest typiska bildfyndet vid akut
sinuit
och indikerar
ansamling av pus eller sekret i bihålan. Flera källor betonar att påvisandet av
en luft-vätskenivå i en bihåla talar starkt för en akut infektiös sinuit
. I klinisk praxis används därför fynd av vätskenivå som ett
kriterium för akut (ofta bakteriell) bihåleinflammation.
Slemhinnesvullnad och opacifiering: Näst efter vätskenivå är
förtjockad slemhinna ett vanligt fynd vid akut sinuit. Slemhinnesvullnad i den
drabbade bihålan förekommer i >90 %
av alla sinusiter, men detta är ett
ospecifikt tecken som i sig inte skiljer akut från kronisk
inflammation
. Ofta kan även helt eller delvis förtätad/opacifierad sinus
ses vid akut sinuit
. Komplett sinusopacifiering (att bihålan är helt utfylld)
eller en tydlig vätskenivå är mer specifika för akut sinuit än enbart
slemhinnesvullnad
.
Radiologiskt anses således att om en vätskenivå påvisas i
maxillarsinus (käkhålan) hos en patient med bihålesymtom, tyder detta starkt på
en akut sinuit. Traditionellt nämns luft-vätskenivåer och total sinusutfyllnad
som hallmark-tecken på akut bakteriell rinosinuit
. Notera dock att frånvaro av vätskenivå inte utesluter akut
sinuit – många akuta sinuitfall visar enbart slemhinnesvullnad utan fri vätska.
Kronisk sinuit – typiska radiologiska fynd
Kronisk sinuit (kronisk rinosinuit, symtom >12 veckor)
uppvisar ofta en annan bild än den akuta:
Slemhinnesvullnad utan fri vätska: Långvarig inflammatorisk
svullnad av slemhinnan är vanligt. På CT/röntgen ses förtjockade slemhinnor i
drabbade bihålor, ofta utan någon horisontell vätskenivå
. Just avsaknaden av vätskenivå i kombination med
slemhinneförändringar talar i många fall för en mer kronisk process. En studie
noterar att mucosal thickening in a normal sized maxillary sinus suggested
chronic sinusitis – dvs. isolerad slemhinnesvullnad (med normal bihålestorlek)
pekar mot kronisk sinuit. Slemhinnesvullnad är dock som nämnts ospecifikt och
kan förekomma även vid akuta infektioner, så tidsaspekten (symtomduration) är
viktig för att bedöma om sinuiten är kronisk.
Benförändringar och polyper: Vid kronisk inflammation sker
ofta bennybildning och skleros i bihålans väggar på grund av långvarig
slemhinneinflamation (s.k. osteit)
. Detta yttrar sig som förtjockade, sklerotiska sinusväggar
på CT, vilket är ett karakteristiskt fynd för kronisk sinuit
. Även slemhinnepolyper eller mukösa retentionscystor i
bihålorna är vanliga vid kronisk rinosinuit
. Sådana förändringar utvecklas över tid och stöder
diagnosen kronisk inflammation. Däremot är fria vätskenivåer ovanliga vid
kronisk sinuit om det inte föreligger en samtidig akut exacerbation.
Avsaknad av luft-vätskenivå: Som nämnt är det sällsynt att
se tydliga vätskenivåer vid en rent kronisk sinuit. Radiologiexperter noterar
att en luft-vätskenivå som isolerat fynd egentligen är det enda utmärkande
bildtecknet för akut sinuit, medan kronisk sinuit inte har någon motsvarande
unik röntgenmarkör förutom kroniska bensförändringar
. Om en kronisk bihåleinflammation skulle uppvisa en
vätskenivå, kan det indikera en akut pålagring (“acute on chronic”), eller i
vissa fall att något hindrar dränaget (t ex.
en tumör)
. Med andra ord: kronisk sinuit visar typiskt
slemhinnesvullnad utan vätskenivå, och om vätska påvisas hos en patient med
kroniska besvär bör akut exacerbation eller annan orsak övervägas.
Slutsats: Stöd för påståendet
Den undersökta tesen var att “slemhinnesvullnad i
maxillarsinus med vätska tyder på akut sinuit, medan slemhinnesvullnad utan
vätska tyder på kronisk sinuit.” Vetenskapliga källor ger visst stöd för detta
påstående, med viktiga nyanser:
Fynd av vätska (luft-vätskenivå) i bihålan är starkt
associerat med akut sinuit. Detta bekräftas i radiologisk litteratur och
riktlinjer, där man anser att en synlig vätskenivå på röntgen eller CT
bekräftar en akut sinusinfektion i många fall
. Således bekräftas första delen av påståendet: vätska i
sinusen tyder på en akut process.
Enbart slemhinnesvullnad utan vätskenivå är mycket vanligt
men ospecifikt. Sådana förändringar ses både vid långdragen/kronisk sinuit och
vid banala förkylningar eller mild akut sinuit
. Kronisk sinuit kännetecknas radiologiskt ofta av
slemhinneförändringar utan fri vätska
, särskilt i frånvaro av akut symtomatologi, och ofta med
tecken till kroniska bensförändringar
. Alltså stämmer det att slemhinnesvullnad utan vätska kan
indikera kronisk sinuit, men det är inte exklusivt – man måste väga in
symtomens duration och andra fynd.
Sammanfattningsvis delvis bekräftar evidensen påståendet.
När radiologen ser en vätskenivå i käkhålan hos en patient med bihålesymtom,
tolkas det i princip som tecken på en akut sinuit. Om endast
slemhinneförtjockning syns och ingen vätska, och särskilt om patientens besvär
är långvariga, tyder det mer på en kronisk sinuit
. Dock bör man komma ihåg att slemhinnesvullnad i frånvaro
av vätska även kan förekomma vid tidiga eller milda akuta infektioner, eller
andra tillstånd (t ex.
allergisk rinit), varför klinisk korrelation är viktigt. Totalt sett stöds
riktlinjepåståendet i
huvudsak av litteraturen, med ovanstående förbehåll om tolkning. Källor: Radiologiska översikter och
studier om sinuit (AAFP, AJR, EPOS m.fl.) bekräftar att
luft-vätskenivåer är typiska för akuta sinuiter
, medan kroniska sinuiter oftast visar
slemhinnesförtjockning utan fri vätska samt ibland benigna förändringar
. En publikation sammanfattar: “Förekomst av en
luft-vätskenivå innebär akut sinussjukdom, medan slemhinnesvullnad i en
normalstor käkhåla talar för kronisk sinuit”. Detta överensstämmer med
påståendet, som därmed får anses delvis bekräftat av vetenskapliga källor.
Citeringar
EPOS™
https://epos.myesr.org/poster/esr/ecr2025/C-24370/findings%20and%20procedure%20details
Imaging of
Chronic and Exotic Sinonasal Disease: Review
https://geiselmed.dartmouth.edu/radiology/wp-content/uploads/sites/47/2019/04/Imaging-of-Chronic-and-Exotic-Sinonasal-Disease-Review-Momeni.pdf
Radiologic
Imaging in the Management of Sinusitis | AAFP
https://www.aafp.org/pubs/afp/issues/2002/1115/p1882.html
Incidental
maxillary sinus findings on cranial computerized tomographic scan in a tropical
setting - PMC
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC5342832/
Alla källor
epos.myesr
geiselmed.dartmouth
aafp
pmc.ncbi.nlm.nih
