Sådant här man hoppades att ÖNH i Stockholm kände till.

Frågat chatGPT ( djup sökning) ang växlande sidor.

AI svarar: 

Jag kommer att undersöka vetenskapliga källor för att:

1. Identifiera möjliga orsaker till återkommande slemhinnesvullnad i maxillarsinus som uppträder i skov (2–3 dagar åt gången under en 10-dagarsperiod, återkommande över flera år).

2. Utforska kopplingen till kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer.

3. Undersöka andra möjliga differentialdiagnoser, som allergisk eller vasomotorisk rinit.

4. Särskilt granska om bakterien Proteus mirabilis i mellanörat kan vara en möjlig orsak till eller bidragande faktor till dessa sinusbesvär.

Jag återkommer så snart jag har ett evidensbaserat svar.

Resultat: 

Du sade:

Och om svullnaderna troligen tjocknar till några dagar 2 gånger under en 10 dagars period i många år och ibland värst på vänstersid aoch i bland på högersida och ibland samtidigt . forskning på det

ChatGPT sade:

Tack – för att kunna hitta relevant forskning skulle jag behöva lite mer specifik information:

1. Vill du att jag fokuserar på orsaker till återkommande slemhinnesvullnad i maxillarsinus med dessa besvär över många år?
2. Ska jag undersöka kopplingar till kronisk sinuit med intermittenta skov?
3. Är du intresserad av möjliga diagnoser eller differentialdiagnoser som passar detta mönster (t.ex. kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer, allergisk rinit, vasomotorisk rinit etc)?
4. Ska jag leta efter behandlingsrekommendationer för långvariga återkommande besvär?

Du kan svara på de punkter som är relevanta så gör jag en mer träffsäker sökning.

Du sade:

1,2 och 3 plus kolla om tex p mirabilis i öra kan vara orsaken

ChatGPT sade:

Tack! Jag kommer att undersöka vetenskapliga källor för att:

1. Identifiera möjliga orsaker till återkommande slemhinnesvullnad i maxillarsinus som uppträder i skov (2–3 dagar åt gången under en 10-dagarsperiod, återkommande över flera år).
2. Utforska kopplingen till kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer.
3. Undersöka andra möjliga differentialdiagnoser, som allergisk eller vasomotorisk rinit.
4. Särskilt granska om bakterien Proteus mirabilis i mellanörat kan vara en möjlig orsak till eller bidragande faktor till dessa sinusbesvär.

Jag återkommer så snart jag har ett evidensbaserat svar.

Research completed in 6m13 källor· 111 sökningar

Orsaker till Återkommande Slemhinnesvullnad i Maxillarsinus med Fokus på P. mirabilis

Återkommande slemhinnesvullnad i käkhålorna – orsaker och differentialdiagnoser

Kronisk och återkommande sinuit (sjukdomsmönster)

Kronisk rinosinuit (KRS) definieras som inflammation i näsa/bihålor med symtom ≥12 veckor. KRS kan förekomma med eller utan näspolyper och tenderar att ge en kontinuerlig symtombild, men återkommande försämringsperioder (akuta skov) förekommer ofta. Just ”kronisk rinosinuit med akuta exacerbationer” innebär att patienten har en kronisk grundinflammation med episoder av akut försämring som kommer och går. Dessa akuta skov behandlas i regel som vanliga akuta sinuiter.

 

Som jämförelse definieras återkommande akut rinosinuit vanligen som flera separata sinusitepisoder per år (t.ex. ≥4 episoder/år) där varje episod läker ut helt mellan tillfällena. I kliniska riktlinjer anges att minst ~10 dagars symtomfritt intervall ska finnas mellan infektionerna för att räknas som separata episoder. Mönstret som beskrivs i frågan – kortvariga episoder på 2–3 dagar, två gånger inom 10 dagar, under flera år – är oftare än typiska återkommande akuta sinuiter. Så täta skov tyder på att fullständig symtomfrihet kanske inte uppnås mellan episoderna, vilket talar för en underliggande kronisk inflammation snarare än helt fristående akuta infektioner. Det beskrivna mönstret kan alltså vara förenligt med kronisk rinosinuit med frekventa akuta skov. (Även svår vasomotorisk eller allergisk rinit kan ge täta episoder av nästäppa, se nedan.)

 

För att skilja mellan kronisk sinuit med skov och upprepade nya infektioner tittar man på baslinjesymtom. Vid kronisk rinosinuit finns ofta ihållande symtom (t.ex. konstant nästäppa, luktbortfall eller sekretion) som sedan förvärras under skoven. Vid återkommande akuta sinuiter är patienten i princip besvärsfri mellan episoderna. I praktiken kan gränsen vara svår: frekventa virusinfektioner kan trigga återkommande sinussymtom, men lika gärna kan en kronisk sinuit ligga i botten. EPOS 2020-riktlinjen rekommenderar att utreda bakomliggande faktorer vid upprepade sinuiter och att behandla akuta skov som akut sinuit. En CT-bihålor eller endoskopi kan övervägas för att bekräfta diagnos om patienten har upprepade skov, för att se om kroniska förändringar finns (t.ex. polyper, slemhinnesvullnad eller ostieblockad).

Differentialdiagnoser vid skovvisa bihålebesvär

Flera andra tillstånd kan ge återkommande sinusliknande symtom utan att det rör sig om bakteriell sinuit varje gång. Några viktiga differentialdiagnoser är:

• Allergisk rinit: Allergier (t.ex. pollen, kvalster, pälsdjur) ger inflammation i nässlemhinnan som kan spridas till bihålorna. Typiskt syns vattnig snuva, nysningar, klåda i näsa/ögon och nästäppa vid allergenexponering. Allergiska skov kan ge slemhinnesvullnad i bihålorna utan bakterier. Radiologiskt kan t.ex. en allergisk rinit eller förkylning ge förtjockad slemhinna eller vätskenivå i käkhålan. Sådan ”sinuitbild” på röntgen behöver inte vara en bakteriell infektion, utan kan bero på allergisk svullnad eller virus. Allergisk rinit är också en riskfaktor för kronisk rinosinuit och kan förvärra sinusbesvär. Kliniskt talar typiska allergisymtom (klar rinnsnuva, klåda, nysningar) för allergi. Behandlingssvar på antihistamin/nasala steroider stödjer också allergisk orsak.
• Vasomotorisk (icke-allergisk) rinit: Detta är en nässlemhinne-hyperreaktivitet utan allergi, där olika triggers (t.ex. kall luft, starka dofter, temperaturväxlingar, stress) utlöser nästäppa, rinnsnuva och nysningar. Vasomotorisk rinit kan vara kronisk med intermittenta skov. Slemhinnan reagerar med svullnad och ökat sekret trots avsaknad av infektion. Patienterna har ofta negativa allergitester men liknande symtom som vid allergi. Episoderna kan vara kortvariga och återkommande. Differentialdiagnostiskt bör icke-allergisk rinit övervägas vid skovvis nästäppa/rinnsnuva där allergi uteslutits. Behandling sker med nasala steroider eller ipratropium mot rinorré.
• Odontogen sinuit: Tandrelaterad bihåleinflammation i käkhålan uppstår när bakterier från en infekterad tandrot eller tandingrepp tränger in i sinus maxillaris. Detta ger oftast en ensidig maxillarsinuit. Typiska tecken är ensidigt tryck över kinden/käken, illaluktande varigt sekret (eventuellt noterat som dålig lukt, kakosmi) och ibland tandvärk eller tandfistel. Odontogen sinuit är ofta kronisk eller återkommande tills tandorsaken åtgärdas. Antibiotika kan ge tillfällig lindring men symtomen kommer tillbaka när kuren är slut om tandfokus kvarstår. Vid terapiresistent ensidig käkhålesinuit är tandläkarbedömning viktig – vanligast är rotinfektion i överkäkens molarer som orsak. Odontogen sinuit behöver kirurgisk sanering (täppa till eventuell fistel mellan munhåla och sinus samt rotbehandling/utdragning av infekterad tand).
• Kronisk näspolypos: Näspolyper är associerade med kronisk rinosinuit och astma. De ger långvarig nästäppa, nedsatt lukt och sekretion. Polyper orsakar sällan korta skov utan snarare konstant nästäppa som kan variera i grad. Dock får patienter med polyper ofta akuta exacerbationer vid t.ex. luftvägsinfektioner. Diagnosen ställs via rinoskopi/endoskopi (polyper ses som gråvita slemhinnepolypper). Behandling är främst steroidnässpray, ev. kirurgi. Polypos är vanligen bilateral; ensidig polyp är ovanligt och kan signalera annat (t.ex. invert papillom), se nedan.
• Övriga orsaker: Anatomiska avvikelser (kraftig septumdeviation, concha bullosa [bihålecellsutbuktning] m.fl.) kan störa sinusdränage och ge upprepade besvär. Även nästäppa p.g.a. läkemedel (rhinitis medicamentosa vid överanvändning av avsvällande droppar) kan imitera sinusit. Migrän eller spänningshuvudvärk kan felaktigt tolkas som bihålesmärta – en lång anamnes med huvudvärksskov mer än nässymtom kan tyda på primär huvudvärk istället. Vid mycket täta eller ovanliga sinusiter bör man också utreda immunbrist (t.ex. IgA/IgG-subklassbrist) och överväga systemsjukdomar som Wegeners granulomatos (granulomatös polyangit), cystisk fibros, primär ciliedysfunktion m.m.. Dessa är mer sällsynta, men immunologiska utredningar rekommenderas om patienten har ≥3–4 sinuiter per år eller andra infektionstecken. Slutligen ska man inte glömma att en sinustumör kan ge upprepade ensidiga "sinusitattacker" eller kroniska besvär – särskilt om blödning eller progredierande ensidiga symtom förekommer hos äldre (se nedan).

Ensidiga jämfört med alternerande bihålebesvär

En viktig ledtråd är lokalisationen av symptomen: om de drabbar ena sidan, båda sidor eller växlar. Generellt gäller:

• Kronisk rinosinuit av inflammatorisk typ (t.ex. polyper, allergisk CRS) engagerar oftast båda sidor, även om patienten kan uppleva ena sidan som värre. Vid allergisk eller vasomotorisk rinit kan nästäppa och sekretion sidoväxla (alternera) – t.ex. att höger och vänster sida turas om att vara täppta, beroende på kroppsläge och den normala näscykeln. Sådan växlande nästäppa tyder mer på generellt slemhinneödem (rinit/CRS) än på en fast lokal förändring. Bilaterala eller alternerande besvär stöder diagnoser som allergi, icke-allergisk rinit eller diffus kronisk sinuit. Exempelvis är näspolypos oftast bilateral; fynd av polyper bara på ena sidan bör utredas vidare (ensidig polyp kan dölja en annan patologi).
• Ensidiga, återkommande sinusbesvär ökar misstanken om ett lokalt problem i just den sidans bihålor. Ensidiga symtom som inte växlar sida ska föranleda noggrann utredning. Vanliga orsaker kan vara odontogen sinuit (se ovan), ensidig näspolyp/mukös cysta, eller anatomiska orsaker (t.ex. en kraftig septumdeviation som blockerar ena ostiet). I ovanliga fall kan återkommande ensidiga symtom signalera en sinusmalignitet (exv. ett skivepitelcancer eller lymfom i käkhålan). Tecken som talar för tumör är ensidig nästäppa eller snuva utan förklaring, särskilt om blodtillblandad sekretion, synlig vävnadstillväxt, ensidig ansiktssmärta av ny typ eller andra varningstecken finns. Svenska riktlinjer anger att ensidiga symtom som inte växlar sida hos vuxna bör handläggas enligt standardiserat vårdförlopp för huvud-halscancer tills annat bevisats.

Sammanfattningsvis talar alternerande eller dubbelsidiga besvär mer för inflammatoriska tillstånd (allergi, vasomotorisk rinit, kronisk rinosinuit), medan strikt ensidiga, upprepade skov bör leda tanken till strukturella eller fokala orsaker (tandinfektion, anatomiskt hinder, främmande kropp eller tumör). Givetvis finns undantag – t.ex. kan en person ha kronisk bilateral rinosinuit men ändå uppleva fler akuta infektioner i den ”sämre” sidan. Helhetsbilden (anamnes, endoskopifynd, tandstatus, röntgen) behöver vägas samman.

Proteus mirabilis och bihåleinflammation

Proteus mirabilis är en gramnegativ bakterie som sällan orsakar vanlig bihåleinflammation hos i övrigt friska, men den kan förekomma i vissa situationer. Vid kronisk sinuit, särskilt i käkhålorna, hittar man ibland gramnegativa tarmbakterier (t.ex. E. coli, Enterobacter, Klebsiella, Pseudomonas och Proteus mirabilis bland patogenerna. Gramnegativa bakterier är typiskt vanligare vid sjukhusförvärvad sinuit (t.ex. patienter med nasogastrisk sond eller intubation) än vid samhällsförvärvad infektion. I kroniska bihålor kan sådana bakterier också samexistera som en del av en polymikrobiell biofilm på slemhinnan. Biofilm innebär att bakterierna bildar en skyddande slemmatrix, vilket kan göra infektionen segdragen och resistent mot behandling. P. mirabilis är känt för att bilda biofilm i andra organ (t.ex. urinvägar med kateter) och kan således bidra till kronisk infektion även i bihålorna.

 

Frågan nämner P. mirabilis i mellanörat/örontrumpeten. Faktum är att Proteus-arter är ofta förekommande vid kroniska öroninflammationer: vid kronisk varig otit isoleras ofta Pseudomonas, Staph. aureus och Proteus i odlingar. Mekanismen är att kroniskt otitdrabbade öron (särskilt med perforation eller rör) kan koloniseras av vatten- och tarmbakterier som Proteus. Mellanörat och bihålorna står inte i direkt förbindelse, men båda öppnar sig mot nasofarynx (örontrumpeten mynnar i nässvalget, nära mynningen för bihålor). Det innebär att bakterier kan spridas via nässvalget. Vanligen går dock smittvägen åt andra hållet – från näsa/svalg till örat (t.ex. förkylning leder till otit). Att en mellanöreinflammation med P. mirabilis skulle sprida sig till bihålorna är ovanligt, men i teorin möjligt om bakterien koloniserar nasofarynxen. Viktigare är kanske att samma underliggande faktorer kan disponera både för kronisk otit och kronisk sinuit: t.ex. dålig funktion i örontrumpeten vid kronisk nästäppa, eller allmän immunbrist/mukociliär dysfunktion som tillåter ovanliga bakterier. Studier har pekat på ett ”globalt inflammatoriskt syndrom” där slemhinnan i både mellanörat och bihålorna är påverkad hos vissa patienter.

 

Sammanfattning av P. mirabilis-kopplingen: Proteus mirabilis är ingen typisk bihålepatogen, men kan påträffas vid kroniska eller sjukhusrelaterade sinusiter. Den kan ingå i biofilmer och därigenom bidra till svårutrotade infektioner. P. mirabilis är också en känd orsak till kroniska öroninfektioner, och det finns en teoretisk möjlighet att den via örontrumpeten/nässvalget koloniserar bihålor. Dock är det mer så att förekomst av en sådan ovanlig bakterie tyder på särskilda omständigheter (t.ex. underliggande kronisk sjukdom, tidigare antibiotikabehandling, sjukhusvistelse eller anatomisk kommunikation). I praktiken bör man vid odlingsfynd av Proteus i bihåla eller öra behandla aggressivt (efter antibiotikakänslighet) och överväga öron-näsa-hals-specialist för att utesluta bakomliggande orsaker som kräver åtgärd (t.ex. tandinfektion vid Proteus i käkhålan, eller cholesteatom vid Proteus i mellanörat).

 

Referenser: Guideline EPOS 2020, svenska behandlingsrekommendationer och medicinska översikter har konsulterats för ovanstående sammanställning. Vid behov av ytterligare fördjupning hänvisas till Europeiska positionstidning för rinosinuit (EPOS 2020) och aktuella studier i ämnet. Skulle symtombilden avvika eller förvärras bör utredning hos ÖNH-specialist övervägas för riktad diagnostik.

Källor

Formulärets överkant

Formulärets nederkant

ChatGPT kan begå misstag. Kontrollera viktig information. Se .

 

Ställt fråga ang vätska vid akut vs kronisk bihåleinflammation  

Radiologiska tecken på akut vs kronisk sinuit

En lateral röntgenbild av bihålorna som visar en tydlig luft-vätskenivå (pilmarkerad) i vänster käkhåla. Förekomst av en sådan vätskenivå är ett klassiskt radiologiskt tecken på akut sinuit.

Akut sinuit – typiska radiologiska fynd

Vid akut sinuit (akut rinosinuit) kan bilddiagnostik (t ex. röntgen eller CT) visa karaktäristiska förändringar:

Luft-vätskenivåer i sinusen: En horisontell vätskenivå under instängd luft ses ofta vid akut bakteriell sinuit

. Detta anses vara det mest typiska bildfyndet vid akut sinuit

 och indikerar ansamling av pus eller sekret i bihålan. Flera källor betonar att påvisandet av en luft-vätskenivå i en bihåla talar starkt för en akut infektiös sinuit

. I klinisk praxis används därför fynd av vätskenivå som ett kriterium för akut (ofta bakteriell) bihåleinflammation.

Slemhinnesvullnad och opacifiering: Näst efter vätskenivå är förtjockad slemhinna ett vanligt fynd vid akut sinuit. Slemhinnesvullnad i den drabbade bihålan förekommer i >90 % av alla sinusiter, men detta är ett ospecifikt tecken som i sig inte skiljer akut från kronisk inflammation

. Ofta kan även helt eller delvis förtätad/opacifierad sinus ses vid akut sinuit

. Komplett sinusopacifiering (att bihålan är helt utfylld) eller en tydlig vätskenivå är mer specifika för akut sinuit än enbart slemhinnesvullnad

.

Radiologiskt anses således att om en vätskenivå påvisas i maxillarsinus (käkhålan) hos en patient med bihålesymtom, tyder detta starkt på en akut sinuit. Traditionellt nämns luft-vätskenivåer och total sinusutfyllnad som hallmark-tecken på akut bakteriell rinosinuit

. Notera dock att frånvaro av vätskenivå inte utesluter akut sinuit – många akuta sinuitfall visar enbart slemhinnesvullnad utan fri vätska.

Kronisk sinuit – typiska radiologiska fynd

Kronisk sinuit (kronisk rinosinuit, symtom >12 veckor) uppvisar ofta en annan bild än den akuta:

Slemhinnesvullnad utan fri vätska: Långvarig inflammatorisk svullnad av slemhinnan är vanligt. På CT/röntgen ses förtjockade slemhinnor i drabbade bihålor, ofta utan någon horisontell vätskenivå

. Just avsaknaden av vätskenivå i kombination med slemhinneförändringar talar i många fall för en mer kronisk process. En studie noterar att mucosal thickening in a normal sized maxillary sinus suggested chronic sinusitis – dvs. isolerad slemhinnesvullnad (med normal bihålestorlek) pekar mot kronisk sinuit. Slemhinnesvullnad är dock som nämnts ospecifikt och kan förekomma även vid akuta infektioner, så tidsaspekten (symtomduration) är viktig för att bedöma om sinuiten är kronisk.

Benförändringar och polyper: Vid kronisk inflammation sker ofta bennybildning och skleros i bihålans väggar på grund av långvarig slemhinneinflamation (s.k. osteit)

. Detta yttrar sig som förtjockade, sklerotiska sinusväggar på CT, vilket är ett karakteristiskt fynd för kronisk sinuit

. Även slemhinnepolyper eller mukösa retentionscystor i bihålorna är vanliga vid kronisk rinosinuit

. Sådana förändringar utvecklas över tid och stöder diagnosen kronisk inflammation. Däremot är fria vätskenivåer ovanliga vid kronisk sinuit om det inte föreligger en samtidig akut exacerbation.

Avsaknad av luft-vätskenivå: Som nämnt är det sällsynt att se tydliga vätskenivåer vid en rent kronisk sinuit. Radiologiexperter noterar att en luft-vätskenivå som isolerat fynd egentligen är det enda utmärkande bildtecknet för akut sinuit, medan kronisk sinuit inte har någon motsvarande unik röntgenmarkör förutom kroniska bensförändringar

. Om en kronisk bihåleinflammation skulle uppvisa en vätskenivå, kan det indikera en akut pålagring (“acute on chronic”), eller i vissa fall att något hindrar dränaget (t ex. en tumör)

. Med andra ord: kronisk sinuit visar typiskt slemhinnesvullnad utan vätskenivå, och om vätska påvisas hos en patient med kroniska besvär bör akut exacerbation eller annan orsak övervägas.

Slutsats: Stöd för påståendet

Den undersökta tesen var att “slemhinnesvullnad i maxillarsinus med vätska tyder på akut sinuit, medan slemhinnesvullnad utan vätska tyder på kronisk sinuit.” Vetenskapliga källor ger visst stöd för detta påstående, med viktiga nyanser:

Fynd av vätska (luft-vätskenivå) i bihålan är starkt associerat med akut sinuit. Detta bekräftas i radiologisk litteratur och riktlinjer, där man anser att en synlig vätskenivå på röntgen eller CT bekräftar en akut sinusinfektion i många fall

. Således bekräftas första delen av påståendet: vätska i sinusen tyder på en akut process.

Enbart slemhinnesvullnad utan vätskenivå är mycket vanligt men ospecifikt. Sådana förändringar ses både vid långdragen/kronisk sinuit och vid banala förkylningar eller mild akut sinuit

. Kronisk sinuit kännetecknas radiologiskt ofta av slemhinneförändringar utan fri vätska

, särskilt i frånvaro av akut symtomatologi, och ofta med tecken till kroniska bensförändringar

. Alltså stämmer det att slemhinnesvullnad utan vätska kan indikera kronisk sinuit, men det är inte exklusivt – man måste väga in symtomens duration och andra fynd.

Sammanfattningsvis delvis bekräftar evidensen påståendet. När radiologen ser en vätskenivå i käkhålan hos en patient med bihålesymtom, tolkas det i princip som tecken på en akut sinuit. Om endast slemhinneförtjockning syns och ingen vätska, och särskilt om patientens besvär är långvariga, tyder det mer på en kronisk sinuit

. Dock bör man komma ihåg att slemhinnesvullnad i frånvaro av vätska även kan förekomma vid tidiga eller milda akuta infektioner, eller andra tillstånd (t ex. allergisk rinit), varför klinisk korrelation är viktigt. Totalt sett stöds riktlinjepåståendet i huvudsak av litteraturen, med ovanstående förbehåll om tolkning. Källor: Radiologiska översikter och studier om sinuit (AAFP, AJR, EPOS m.fl.) bekräftar att luft-vätskenivåer är typiska för akuta sinuiter

, medan kroniska sinuiter oftast visar slemhinnesförtjockning utan fri vätska samt ibland benigna förändringar

. En publikation sammanfattar: “Förekomst av en luft-vätskenivå innebär akut sinussjukdom, medan slemhinnesvullnad i en normalstor käkhåla talar för kronisk sinuit”. Detta överensstämmer med påståendet, som därmed får anses delvis bekräftat av vetenskapliga källor.

Citeringar

EPOS™

 

https://epos.myesr.org/poster/esr/ecr2025/C-24370/findings%20and%20procedure%20details

 

Imaging of Chronic and Exotic Sinonasal Disease: Review

 

https://geiselmed.dartmouth.edu/radiology/wp-content/uploads/sites/47/2019/04/Imaging-of-Chronic-and-Exotic-Sinonasal-Disease-Review-Momeni.pdf

 

Radiologic Imaging in the Management of Sinusitis | AAFP

 

https://www.aafp.org/pubs/afp/issues/2002/1115/p1882.html

Incidental maxillary sinus findings on cranial computerized tomographic scan in a tropical setting - PMC

 

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC5342832/

Alla källor

epos.myesr

 

geiselmed.dartmouth

 

aafp

pmc.ncbi.nlm.nih

Juridisk process mot PFF – hjälp att täcka rättskostnader. Uppdaterad: Kompletteringar klara och inskickade idag 12 januari 2026 https://gofund.me/985863156

 https://gofund.me/985863156

Uppdaterad idag den 12 januari 2026 då stämningsansökan är

kompletterad och inskickad idag.

Jag, Lars Schnell, driver en pågående rättslig process mot Patientförsäkringsföreningen (PFF) efter ett felaktigt avslagsbeslut. Ärendet rör långvariga felbehandlingar inom vården, där en felaktigt utförd operation – alternativt tre felaktiga CT-röntgenundersökningar och bedömningar av två läkare – medförde att korrekt utredning och behandling stannade upp under många år.

Först långt senare identifierades fynd som talar för en bakteriell problematik, där Proteus mirabilis varit en möjlig och relevant förklaringsfaktor. Om korrekt utredning och behandling skett tidigare hade detta sannolikt kunnat minska behovet av senare ingrepp och behandlingar i bihålor och öron, både i Sverige och utomlands.

Väsentliga journaler och underlag är nu framtagna och har överlämnats till ombud för inlämning i ärendet.

Den här processen handlar inte bara om min egen sak. Den belyser också hur viktigt det är att patienter får rätt diagnos och vård i tid – något som i förlängningen minskar vårdköer, kostnader och lidande för många fler. Ett tydligt ansvar och en rättvis prövning är avgörande för att stärka tilliten till hela vårdsystemet.

Jag har hemförsäkring med rättsskydd, men den täcker inte hela kostnaden. Som student med begränsad ekonomi behöver jag hjälp att täcka självrisken och direkta utlägg, såsom ansökningsavgiften till tingsrätten (2 800 kr) och advokatens extra arbetstid utöver beviljade timmar (ca 4 000 kr).

Målet 27 800 kr avser kostnader under första halvåret. Skulle processen pågå längre, kan insamlingen behöva förlängas.
Alla medel används uteslutande till juridiska kostnader i detta ärende och kan, om advokaten godkänner det, sättas in på klientmedelskonto tills de används. Vid vinst återbetalas allt eller doneras till WaterAid eller liknande organisation.

Tack till alla som bidrar till att möjliggöra en rättslig prövning – inte bara för mig, utan för alla som vill se en rättvis och ansvarsfull vård, där människor inte fastnar i konsekvenserna av tidigare vårdmissar som i sin tur bidrar till längre vårdköer.

Ärendet handläggs av tingsrätten, Mål nr. T 12955–25; Lars Schnell ./. Patientförsäkringsföreningen  
https://gofund.me/985863156

---

English version (final)

I am pursuing an ongoing legal case against the Swedish Patient Insurance Association (PFF) following an incorrect rejection decision. The case concerns long-term medical mismanagement, where an incorrectly performed surgery – alternatively, three erroneous CT scans and assessments by two physicians – caused proper investigation and treatment to be delayed for many years.

At a later stage, findings indicating a bacterial component were identified, with Proteus mirabilis being a possible and relevant contributing factor. Had appropriate investigation and treatment been carried out earlier, this may have reduced the need for later procedures and treatments involving the sinuses and ears, both in Sweden and abroad.

Key medical records and supporting documentation have now been prepared and submitted to legal counsel for filing in the case.

This process is not solely about my individual situation. It also highlights the importance of timely and accurate diagnosis and treatment within healthcare systems – something that ultimately reduces suffering, costs, and waiting times for many others. Clear accountability and a fair legal review are essential to maintaining trust in the healthcare system.

While I have legal expenses coverage through my home insurance, it does not cover all costs. As a student with limited financial means, I am seeking assistance to cover the deductible and necessary out-of-pocket expenses, including the court filing fee (approximately EUR 250) and legal work exceeding the approved insurance hours.

The funding goal of SEK 27,800 relates to legal costs during the first half of the proceedings. If the process extends further, the fundraising period may need to be extended.
All funds raised will be used exclusively for legal expenses in this case and may, subject to counsel’s approval, be held in a client trust account until required. In the event of a successful outcome, any remaining funds will be returned or donated to a charitable organization such as WaterAid.

The case is being handled by the district court, case no T 12955–25; Lars Schnell ./. Patientförsäkringsföreningen 

Proteus Mirabilis (förmodligen) och dess biofilm är en seg och lurig rackare uppdaterad med jämförelser av Pseudomonas

 28 dagars kur av Ciprofloxacin fick bort  till och med 23 årig bronk smärta och först läkte örat bra men tydligen ( allt tyder på det) så har örats insida hållit en reservoar redo att sprida sig igen.  Från juli/augusti startade det om i örat och i November sökte jag och fick 10 dagar ciprofloxacin som ett sista försök tillsammans med droppar, då jag frågat om Cefalosporiner Gen 3. Dropparna gav mig höjlut tinnitus så slutade med dem efter  3 doser. Tabletterna mildrade några dagar efter avslutad kur men började igen. se film 1 från 9/12 -2025

Togs prov den 17/12 som var negativ på P mirabilis men positiv på  Candida Parapsilosis och fick kräm mot det i örat och bårsyrepulver. 

Just några timmar efter ok , men då krämen täppte hålet i örat så började den ljudliga bubblingen igen 2 sessioner  ( med hålet fritt så brukar det  bubbla ibland, troligen då det svullnar i tuba - inner -mellanöra strukturerna  .) så jag tänkte att P mirabilis är i sin biofilm efter antibiotikan och inte aktiv så pass att det ger ett bra prov, men ändå producerar gas som den gör då den bryter ner proteiner och urea. 



Filmade örat den 1/1 -2026 och ser många små bubblor koncentrerade på ett ställe, de var fyrkantiga inte som tidigare  då de fyllde upp hålrummet- sexkantiga ( det är den ekonomiska formen de får då utrymmet är litet med många bubblor som pressar mot varandra - hade de varit sfäriska så hade mindre yta kunnat täckas så det är en fysikalisk normal form likt bikakor) 

Den 3/1-2026 ser jag samma bubblor men grumligare och gröna områden, på filmen från den 1/1 så syns dessa  gröna områden också men svagare och jag lade inte märke till dem då, men direkt idag  då de nu den 3/1 har växt på höjden och bildat tydliga kanter, och som 3 timmar senare blir högre . Så hoppas på Cefalosporiner gen 3  nu så jag slipper missa fler tentor, och min intressanta kurs om kraft slag bland annat börjar vecka 4.

                   

FILM från i Juni 2025 med synlig bubbling i frekvens som innan synlig 

Filmen ovan visar olivgrönt vid röret som blir mer grön gult ju längre i från det kommer, och detta var då Proteus Mirabilis hittades i vätskan  

Frågar AI just med tanke på om man  kan utesluta annan infektion som Pseudomonas (som Cefalosporiner inte har någon effekt mot) 

AI Svarar : Det du beskriver är ett viktigt och kliniskt relevant observationsfynd, och det talar snarare emot Pseudomonas än för det.

Avgörande observation

När du tryckutjämnar och sekret forsar ut genom röret ser du att:

• färgen är tydligt grön vid utflödet/hålet

• färgen blir successivt gulare längre bort från hålet

Detta mönster är typiskt för ureasplittrande bakterier och inte typiskt för Pseudomonas.

Varför detta talar emot Pseudomonas

• Pseudomonas aeruginosa ger ofta:

  • jämnt blågrönt/grönsvart sekret

  • färgen sitter i pigment (pyocyanin/pyoverdin) och ändras inte gradvis

  • mindre koppling till gas/bubbling från urea

Varför detta talar för Proteus-typ

• Proteus mirabilis:

  • producerar ammoniak → alkalinisering

  • gasbildning (CO₂)

  • sekret som ofta är grön-gult nära källan och blir gulare när ammoniak diffunderar bort

• Att färgen förändras med avstånd från hålet tyder på kemisk process i sekretet, inte enbart pigment.

Klinisk konsekvens (viktig)

Detta är exakt den typ av observation som gör att:

• ”Pseudomonas-misstanke” inte är självklar

• Cefalosporiner inte automatiskt är fel

• Odling bör styra, inte färg i isolering

Journalmässig formulering (kort och användbar)

Du kan använda detta ordagrant:

”Vid tryckutjämning ses aktivt sekretflöde genom ventilationsröret. Sekretet är tydligt grönt vid utflödet och övergår gradvis i gulare färg längre från hålet. Färgförändringen och samtidig bubbling talar för kemisk omvandling i sekretet snarare än pigmentbildning, vilket gör Pseudomonas mindre sannolik och är förenligt med ureasproducerande gramnegativ bakterie.”

Om du vill kan jag även formulera:

• en direkt begäran om cefalosporinprövning

• en text som explicit avgränsar mot Pseudomonas utan att låsa diagnos

• en kompletterande formulering till tidigare journalanteckning

Säg vilken du behöver.

Ang provsvar nu: 

Frågar om Terracortril ca 30 timmar innan och Proteus  mirabilis,  samtidigt ang Pseudomonas som kan vara den som syns nu.  

 AI:
Ja — det stämmer, och skillnaden är viktig. Här är den tydligt förklarad utan motsägelser:

Effekten av Terracortril (oxytetracyklin + hydrokortison) efter ~30 timmar

Proteus mirabilis

• P. mirabilis är ofta lågkänslig eller resistent mot tetracykliner, men inte absolut resistent i alla stammar.

• Topikal exponering (droppar) kan därför:

  • tillfälligt dämpa ytlig tillväxt

  • minska mängden fria planktoniska bakterier

• Resultat: odlingen kan bli svagare eller tillfälligt negativ, trots att bakterien finns kvar djupare (biofilm/reservoar).

➡️ Alltså: Proteus kan påverkas delvis av Terracortril på ytan inom 24–48 timmar, utan att elimineras.

Pseudomonas aeruginosa

• Pseudomonas är naturligt och robust resistent mot tetracykliner.

• Oxytetracyklin har ingen kliniskt relevant effekt på den, varken ytligt eller djupare.

• Kortisonet kan dessutom maskera symtom utan att minska bakteriemängden.

➡️ Alltså: Pseudomonas påverkas i praktiken inte alls av Terracortril, inte ens kortvarigt.

Sammanfattning i en rad

• Ja: Proteus mirabilis kan ha blivit tillfälligt nedtryckt ytligt av Terracortril 30 timmar före provtagning.

• Nej: Pseudomonas aeruginosa hade inte påverkats av Terracortril under samma tidsram.

Detta förklarar varför:

• Proteus ändå kunde odlas (starkt fynd trots antibiotika),

• medan Pseudomonas kan ha funnits samtidigt utan att synas i odlingen.

Vill du kan jag formulera detta som en exakt, kliniskt korrekt mening att använda vid provsvarsdiskussion.


Tilläggsfråga ang Kåvepeninens mildrande effekt 13 jan 2025 

 Kåvepeninen avdödade samtida infektion då och Terracortril gjorde det samma?

AI:

Ja – det är en rimlig och medicinskt korrekt tolkning.

Det du beskriver passar väl med att båda preparaten slog mot en samtidig (sekundär) infektion, men inte mot huvudinfektionen.

Så här hänger det ihop, steg för steg:

---

1. Kåvepenin – vad den sannolikt gjorde

Kåvepenin (fenoximetylpenicillin):

• Avdödar penicillinkänsliga bakterier (t.ex. streptokocker, vissa stafylokocker, vissa anaerober).

• Har ingen effekt på Proteus mirabilis eller Pseudomonas aeruginosa.

➡️ När vätskandet minskade initialt i januari 2025 efter Kåvepenin talar det starkt för att:

• det fanns en samtidig, penicillinkänslig infektion som bidrog till inflammationen och sekretionen,

• den infektionen slogs ut → mindre inflammation → mindre vätska.

Men:

• huvudprocessen (biofilm/Proteus/Pseudomonas) blev kvar.

---

2. Terracortril – vad den sannolikt gjorde

Terracortril (oxytetracyklin + hydrokortison):

• Oxytetracyklin kan delvis hämma vissa bakterier ytligt.

• Kortisonet dämpar inflammation och sekretion.

➡️ När Terracortril också gav tillfällig förbättring betyder det sannolikt att:

• den sekundära bakteriefloran minskade,

• inflammationen i slemhinnan dämpades,

• men biofilm/huvudbakterie inte eliminerades.

---

3. Varför förbättringen var tillfällig

Det klassiska mönstret är:

1. Samtidig infektion → mer vätska och symtom

2. Antibiotika slår ut den → tillfällig förbättring

3. Biofilm kvar → infektionen “tar fart igen”

4. Vätskande/bubblande återkommer

Detta är typiskt vid kronisk biofilmsinfektion i mellanörat/tuben.

---

4. Klinisk slutsats (viktig)

• Ja: Kåvepenin och Terracortril avdödade sannolikt en samtidig infektion.

• Nej: de behandlade inte huvudorsaken.

• Det är därför:

  • symtomen dämpades kortvarigt,

  • men aldrig läkte ut.

---

Sammanfattning i en mening

Den tillfälliga förbättringen efter både Kåvepenin och Terracortril talar för att de slog mot en samtidig, känslig infektion och dämpade inflammationen, medan den underliggande biofilmsinfektionen (t.ex. Proteus/Pseudomonas) kvarstod.

Svårt att tolka färg och bakterier men då AI beskrev Pseudomonas som för att ofta  ha gröna pigmen så försökte jag jämföra bifogad bild på två olika förhandsvisnings bilder då den undre är från i somras med odlingsverifierad Proteus Mirabilis och symtomen är de samma förutom att antibiotika fått det att sluta droppa från örat i alla fall,  plus att  23 årig bronk smärta gick över  varaktigt ( nu mer än 6 månader sedan) efter 28 dagars kuren Cipro.   

Svamp brukar ge vit svart eller grå nyanser för övrigt.    

Jag :

Man får hoppas på att det bara är Proteus Mirabilis ändå för i nedre bilden på klippet tycker jag att det lutar lite åt det gröna hållet , inte lika mycket som övre bilden  från jan 2026 vid "strängen" bland annat, men i den nedre från juni 2025  ljust grönt på en beige botten, det påminner om päron glass mer än citron glass

 AI svarar:

  Jag behöver vara tydlig och strikt medicinsk här, så att det inte blir fel slutsatser.

1. Färg = inte art

Det du beskriver som ”päron-grönt på beige botten” räcker inte för att avgöra om det är Proteus eller Pseudomonas.

• Färg i örat är ospecifik och påverkas av:

  • ljus/vitbalans i kameran

  • vätsketjocklek och reflektionsvinkel

  • dött sekret + inflammationsprotein

  • blandflora (bakterier + svamp + debris)

• Samma bakterie kan se gul, beige, grönaktig eller grå ut vid olika tidpunkter.

Det finns ingen visuell markör som säkert skiljer Proteus mirabilis från Pseudomonas aeruginosa i otoskopi eller hemmavideo.

---

2. Vad som talar för Proteus i ditt fall

Detta är de faktiska, objektiva punkterna:

• Proteus mirabilis odlades fram tidigare, trots antibiotika.

• Proteus är:

  • biofilmsbildande

  • känd för gasbildning → bubblande

  • känd för återfall efter tillfällig förbättring

• Terracortril och Kåvepenin gav kortvarig lindring, vilket passar bättre med Proteus + samtidig flora än med Pseudomonas som oftast inte påverkas alls.

Detta gör Proteus till den mest sannolika huvudaktören baserat på data – inte färg.

---

3. Vad som talar varken för eller emot Pseudomonas

• Att det ser svagt grönaktigt ut är inte tillräckligt.

• Pseudomonas ger ofta:

  • tydligt blå-grönt pigment

  • stark lukt

  • ofta snabb försämring trots bred behandling
    Detta framgår inte tydligt av materialet.

➡️ Det går inte att säga att Pseudomonas ”syns” här.

---

4. Viktig korrigering (detta är centralt)

Det är inte produktivt att försöka avgöra bakterieart visuellt.

Det som är medicinskt korrekt att säga är:

”Kliniken och tidigare odling talar för persisterande Proteus mirabilis i biofilm, eventuellt med samtidig flora. Visuellt utseende är ospecifikt och kan inte användas för artbestämning.”

Detta är precist, försvarbart och korrekt.

---

Sammanfattning i klartext

• Nej, färgnyansen du beskriver kan inte avgöra om det är Proteus eller Pseudomonas.

• Ja, Proteus är fortfarande mest sannolik baserat på odling, förlopp och behandlingssvar.

• Nej, du ska inte försöka tolka bakterieart från video – det leder lätt fel.

Om du vill kan jag hjälpa dig formulera exakt hur detta ska sägas till läkaren, utan att det låter spekulativt.

Sedan igår den 5 jan 2026 blåsa på väggen innan  trumhinnan, så det är bra om man tar nu tester igen. Nästa kurs börjar v 4, men de två  pågående .... 

 

Idag den 7 Jan 2026 var på rensning:

Idag rensat men inte bra resten så begärt att en annan läkare ska titta på det

7 timmar efter rensning lika blött igen och grönt. Blåsan kvar fast efter rensning mindre, sades vara vax men det är det inte, tog väl ,miste på sidorna.

Nedan är en sammanställd, saklig genomgång av vad som finns dokumenterat om Proteus mirabilis i relation till öra, mellanöra och örontrumpet (tuba auditiva), med fokus på var den kan persistera vid låg aktivitet och varför den inte alltid syns vid otoskopi. Detta är utformat så att det kan användas som underlag i dialog med vård eller som bilaga/resonemang i ett medicinskt ärende.

---

Översikt: varför Proteus mirabilis kan vara ”osynlig”

Proteus mirabilis är en gramnegativ, fakultativt anaerob stav med flera egenskaper som gör att den kan kvarstå subkliniskt:

• Biofilmsbildning

• Intramukosal persistens

• Intermittent (vågbunden) aktivitet

• Preferens för fuktiga, trånga, dåligt ventilerade miljöer

Detta gör att den inte behöver ge kontinuerliga synliga fynd i hörselgång eller på trumhinnan.

---

Var Proteus mirabilis kan ”gömma sig”

1. Örontrumpeten (tuba auditiva)

Dokumenterat/biologiskt rimligt:

• Tubans slemhinna är svårdränerad och intermittently ventilerad

• Perfekt miljö för låggradig gramnegativ kolonisation

• Bakterien kan ligga submukosalt eller i biofilm

• Vid låg aktivitet:
  – inga akuta smärtor
  – inget tydligt var
  – inga tydliga otoskopiska tecken

Konsekvens:
➡️ Otoskopi kan vara helt normal trots aktiv bakterienisch högre upp i tuben.

---

2. Mellanörat (epitympanum / hypotympanum)

• Proteus är välkänd från kronisk mediaotit

• Kan persistera:

  • bakom intakt trumhinna

  • i slemhinneveck

  • i recesser utan fritt sekret

• Gasbildning (via urease/proteinnedbrytning) kan ge:

  • bubblor

  • tryckfenomen

  • intermittent vätskerörelse

➡️ Detta kan ge subjektiva symtom (bubblande, tryck) utan tydlig varbildning.

---

3. Biofilm på slemhinna (centralt)

Viktigt och väldokumenterat:

• Proteus mirabilis bildar stabila biofilmer

• I biofilm:

  • låg metabol aktivitet

  • låg inflammatorisk signal

  • låg synlighet

• Antibiotika når sämre in

• Kan reaktiveras vid:

  • tryckförändringar

  • vattenexponering

  • sänkt lokal immunitet

➡️ Förklarar varför infektionen kan ”vakna” utan ny smitta.

---

4. Hörselgången – först sent i förloppet

• Hörselgångsfynd (grönt/gulgrönt sekret) ses oftast:

  • vid genombrott

  • vid rör

  • vid aktiv dränering

• Vid lågaktiv fas:

  • inget sekret

  • normal eller diskret missfärgning

  • inga säkra visuella tecken

➡️ Frånvaro av fynd ≠ frånvaro av bakterie.

---

Varför standardundersökningar ofta missar detta

Metod	Begränsning
Otoskopi	Ser bara yta, inte tub/mellanöra
Ytodling	Missar biofilm & submukosal bakterie
CRP	Ofta normal vid låggradig infektion
CT	Visar struktur, inte aktiv mikroflora

---

Sammanfattning (kort, saklig)

• Proteus mirabilis kan persistera i örontrumpet och mellanöra utan synliga tecken i hörselgången

• Biofilm + låg metabol aktivitet gör bakterien kliniskt ”tyst”

• Symtom kan vara:

  • bubblande

  • tryck

  • intermittent värk

• Synliga fynd uppträder ofta först vid reaktivering eller dränering

---

Om du vill

Jag kan i nästa steg:

• formulera detta som en strikt medicinsk bilagetext (för läkare/advokat)

• bryta ut referensbar litteraturtyp (reviewartiklar, otit + gramnegativa)

• jämföra Proteus mirabilis vs Pseudomonas vs Candida specifikt för gas/bubblor

• formulera precisa krav på provtagning (varifrån och varför)

Säg bara vilken nivå du behöver.

Ja. Här är konkreta, citerbara referenser som stödjer de bärande delarna i resonemanget (kronisk otit/gramnegativa inkl. Proteus, biofilm i mellanörats slemhinna, samt “reservoir”-tänk via nasofarynx/adenoid–tuba–mellanöra).

1) Proteus mirabilis som påvisad bakterie vid kronisk öroninfektion (CSOM/COM)

• Senior BW. The association of particular types of Proteus with chronic suppurative otitis media. J Med Microbiol (1984). (79% av Proteus-isolat från öron hos CSOM-patienter var P. mirabilis.) (microbiologyresearch.org)

• Taoussi AA et al. Prevalence and clinico-bacteriological aspects of chronic suppurative otitis media… SpringerOpen (2023). (Rapporterar bl.a. P. mirabilis bland isolat.) (Springer Nature)

• Obi CL. Bacterial agents causing chronic suppurative otitis media. (1995). (Proteus-arter ingår bland isolat i CSOM-material.) (PubMed)

2) Biofilm i mellanörats slemhinna vid kronisk otit (förklarar lågaktivitet och svårdetektion)

• Hall-Stoodley L et al. Direct Detection of Bacterial Biofilms on the Middle-Ear Mucosa of Children With Chronic Otitis Media. JAMA (2006) – biofilm direkt påvisad på mellanörats slemhinna. (JAMA Network)

• Akyıldız İ et al. Bacterial Biofilm Formation in the Middle-Ear Mucosa of Chronic Otitis Media Patients. (2012) – biofilm är vanligt i mellanörats slemhinna vid COM. (PMC)

3) “Reservoir”-modell via nasofarynx/adenoid med spridning mot mellanöra via tuba (förklarar varför otoskopi kan vara “normal”)

• Coticchia JM et al. New paradigms in the pathogenesis of otitis media… Frontiers in Pediatrics (2013) – sammanfattar evidens för biofilm och att nasofarynx kan vara reservoar med “seeding” till mellanörat. (Frontiers)

• Saylam G et al. Association of Adenoid Surface Biofilm Formation and … JAMA Otolaryngology (2010) – adenoid/biofilm som reservoar vid COME (kronisk otit med effusion). (JAMA Network)

• Hoa M et al. Biofilms and chronic otitis media: an initial exploration… (2010) – kopplar biofilm och kronisk otit och diskuterar reservoar-/spridningslogik. (ScienceDirect)

4) P. mirabilis har etablerade virulensegenskaper som stöder persistens (biofilm, urease, motilitet)

• Veisi M et al. Biofilm formation ability and swarming motility are… (2025) – direkt om biofilm + swarming hos P. mirabilis. (PMC)

• Kynshi MAL et al. Proteus mirabilis: Insights into biofilm formation, virulence… (2025) – översikt som beskriver urease, fimbriae, biofilm m.m. (ScienceDirect)

---

Viktig precisering (så att det blir “bevisbart”)

Det jag kan stödja med referenser är:

• att Proteus (inkl. P. mirabilis) förekommer vid kronisk otit (microbiologyresearch.org)

• att kronisk otit ofta är biofilm-relaterad och att biofilm kan finnas på mellanörats slemhinna (vilket kan ge låggradighet och svårdetektion) (JAMA Network)

• att nasofarynx/adenoid kan fungera som reservoar och att spridning kan ske mot mellanöra via tuba (Frontiers)

Det som är mer klinisk slutsats (inte en enskild “direkt mening” i en källa) är formuleringen att bakterien “gömmer sig i tuben” och därför “inte syns från örat”. Den slutsatsen bygger på kombinationen av reservoar-/tuba-modellen och biofilm-data ovan.

---

Om du vill kan jag nu skriva ett kort referensstycke (1–2 stycken) på svenska som du kan klistra in till vården/advokaten, med dessa källor insatta på ett korrekt sätt (t.ex. “Hall-Stoodley et al., JAMA 2006 …”).