Min begäran:
Om dubbelgångare, verkliga fall och misstankar + misstankar som blivit avfärdade som fantasier + mer om Stasi’s och andras plastikkirurgi och dubbelgångare, look alike, mer om reversibla ingrepp och mer permanenta. + misstänkt forskning på energi vapen som vkv, Frey effekt användning på människor, riktat ljud – dessa bör vara väldigt högt prioriterade för stater att 1, utveckla 2 skydda sig mot läs Havana syndromet och guds röst.

ChatGPT svarar först:
Tack! Jag sätter igång med att undersöka dessa ämnen i separata avsnitt. Jag kommer att täcka verkliga och misstänkta fall av dubbelgångare, Stasis och andra underrättelsetjänsters användning av plastikkirurgi och förklädnader (både reversibla och permanenta), samt misstänkt och dokumenterad forskning kring energivapen som VKV, Frey-effekten och riktat ljud. Fokus blir globalt och från historiskt fram till idag.

Jag meddelar dig så fort allt är klart för genomgång.

ChatGPTs resultat av undersökningen, Först Dubbelgångare:

Tack! Jag sätter igång med att undersöka dessa ämnen i separata avsnitt. Jag kommer att täcka verkliga och misstänkta fall av dubbelgångare, Stasis och andra underrättelsetjänsters användning av plastikkirurgi och förklädnader (både reversibla och permanenta), samt misstänkt och dokumenterad forskning kring energivapen som VKV, Frey-effekten och riktat ljud. Fokus blir globalt och från historiskt fram till idag.

Jag meddelar dig så fort allt är klart för genomgång.

Dubbelgångare inom underrättelsearbete, politik och säkerhet

Verkliga dubbelgångare – alltså personer som agerar look-alikes för att ersätta någon annan – har använts i både krig, spionage och politik. Samtidigt har många påstådda fall visat sig vara myter eller konspirationsteorier. I detta avsnitt redogörs för dokumenterade exempel på dubbelgångare samt omstridda fall och hur de bemötts.

Dokumenterade fall av dubbelgångare

“Monty” under andra världskriget (1944): Inför D-dagen genomförde brittiska underrättelsen Operation Copperhead, där skådespelaren M.E. Clifton James rekryterades för att imitera fältmarskalk Bernard Montgomery. Clifton James lärde sig Montgomerys gester, gång och röst och skickades på turné i Medelhavet utklädd till generalen (Political decoy – Wikipedia) (Political decoy – Wikipedia). Syftet var att vilseleda axelmakterna om var invasionen skulle ske. Planen lyckades – “Monty” sågs i Gibraltar och Alger, vilket bidrog till att förvirra tyskarna (Political decoy – Wikipedia). (Historien blev senare film i I Was Monty’s Double.) Detta är ett tidigt belagt exempel på en avsiktlig dubbelgångare i militära underrättelsesyften.
Josef Stalins dubbelgångare: Sovjetledaren Stalin omgav sig med extrem säkerhet, och källor tyder på att han hade flera dubbelgångare av säkerhetsskäl (What happened to Stalin’s double? – Russia Beyond) (What happened to Stalin’s double? – Russia Beyond). En man kallad “Rashid” rekryterades av KGB på 1940-talet på grund av sin starka likhet med Stalin. Rashid tränades under två år av en skådespelare för att imitera Stalins uppträdande och ersatte Stalin vid en del offentliga framträdanden efter kriget (Political decoy – Wikipedia) (Felix Dadaev- The unfortunate body double of Joseph Stalin | The Vintage News). Han hävdade att ytterligare dubbelgångare fanns, bl.a. en som bodde i Stalins datja för att visas upp när Stalin var sjuk (Political decoy – Wikipedia). Rashid levde incognito efter Stalins död och avled 1991 vid 93 års ålder (Felix Dadaev- The unfortunate body double of Joseph Stalin | The Vintage News). År 2008 trädde en annan av Stalins dubbelgångare, Felix Dadaev, fram offentligt vid 88 års ålder efter att ha fått tillstånd av ryska regeringen (Felix Dadaev- The unfortunate body double of Joseph Stalin | The Vintage News). Dadaev bekräftade i memoarer att han varit en av åtminstone fyra personer som agerade stand-in för Stalin (Felix Dadaev- The unfortunate body double of Joseph Stalin | The Vintage News). Dessa vittnesmål, stödda av ryska arkiv och dokumentärer, gör Stalins fall till ett av de mest väldokumenterade exemplen på politiska dubbelgångare.
Sukarno-look-alike i CIA-operation (1950-tal): Kalla krigets propaganda tog ibland kreativa vägar. CIA planerade i slutet av 1950-talet att undergräva Indonesiens president Sukarno genom att sprida en pornografisk film där en Sukarno-dubbelgångare ses ligga med en (skådespelad) sovjetisk agent (Political decoy – Wikipedia). Tanken var att förödmjuka Sukarno och få honom avsatt. Filmen spelades faktiskt in med en Sukarno-look-alike och en blond skådespelerska, men planen misslyckades – Sukarno lär ha funnit filmen humoristisk och bad om extra kopior istället (Political decoy – Wikipedia). Detta udda exempel visar hur look-alikes även använts i psykologisk krigföring och propaganda.
Saddam Husseins påstådda dubbelgångare: Under Saddam Husseins styre i Irak var det allmänt ryktat att han använde sig av flera dubbelgångare av säkerhetsskäl. En tysk TV-dokumentation (ZDF, 2003) hävdade med ansiktsbiometrisk analys att olika framträdanden på TV visade olika personer i Saddams ställe (Political decoy – Wikipedia). Den kände CIA-profileraren Jerrold Post stödde teorin och menade att Saddam frekvent ersattes av look-alikes i offentliga sammanhang (Political decoy – Wikipedia). Det sades till och med att en österrikisk politiker (Jörg Haider) ovetande träffat en Saddam-dubbel istället för den riktige diktatorn (Political decoy – Wikipedia). Saddam själv förnekade aldrig uttryckligen dessa påståenden, men hans personlige livläkare Dr. Ala Bashir avfärdade dem efter regimen fall. “Historierna om att Saddam skulle ha använt dubbelgångare överallt är nonsens,” sade Bashir 2010 (Political decoy – Wikipedia). Trots läkarnas skepsis finns indikationer på att dubbelgångare faktiskt förekom – efter Saddams gripande 2003 noterade USA:s försvarsledning att regimen hade låtit sina dubbelgångare genomgå plastikoperationer och kopiera särskilda ärr, tatueringar och till och med kulhål för att perfekt efterlikna originalet (CNN.com – Transcripts). Det var en anledning till att man lät visa Saddams ansikte offentligt efter gripandet, för att skingra tvivel (CNN.com – Transcripts). Saddams fall illustrerar både hur utbredda rykten om dubbelgångare kan bli och att diktatorer faktiskt kan ha använt dem, även om detaljerna är svåra att verifiera helt.
Andra ledare som använt dubbelgångare: Enligt en tidigare biträdande armésekreterare i USA, Joe R. Reeder, har flera auktoritära ledare historiskt använt sig av decoys. Reeder har pekat ut bland andra Panamas diktator Manuel Noriega (sades ha fyra ställföreträdare), Haitis ledare Raoul Cédras, Albaniens Enver Hoxha och Kubas Fidel Castro (Political decoy – Wikipedia). Information om dessa är knapphändig, men antyder att företeelsen varit relativt utbredd globalt. I Fidel Castros fall har det t.ex. ryktats att han hade någon dubbel av säkerhetsskäl. Castro själv kommenterade dock sardoniskt att “Ja, det är jag – tyvärr kan jag inte skylla mina misstag på en dubbelgångare.” (Han förnekade därmed bruket.) På senare år har Osama bin Ladens videoframträdanden före sin död också ifrågasatts – var det verkligen han i varje video, eller kunde Al-Qaida använt en look-alike för vilseledning? Under 2000-talets början spekulerade många öppet i att vissa bin Laden-videos innehöll en dubbelgångare (Political decoy – Wikipedia). Det finns dock inga bevis för att så var fallet, och i just bin Ladens fall lutar experter åt att han själv faktiskt medverkade i filmerna (skillnader i utseende förklaras av ålder, miljö osv.).

Sammanställning av kända fall

För att ge överblick presenteras nedan några omtalade exempel – både bekräftade och omstridda – på politiska eller militära dubbelgångare:

Person/fall	Period	Syfte/kontext	Status (verifierat eller rykte)
Bernard “Monty” Montgomery (UK) / Clifton James	1944 (WW2)	Militär vilseledning (Operation Copperhead)	Bekräftat: Skådespelare imiterade Monty och lurade tyskarna (Political decoy – Wikipedia) (Political decoy – Wikipedia).
Joseph Stalin (Sovjet) / “Rashid” m.fl.	1940–50-tal	Personlig säkerhet för diktator	Bekräftat: Minst två decoys (Rashid, Dadaev) tränades och användes vid evenemang (Political decoy – Wikipedia) ([Felix Dadaev- The unfortunate body double of Joseph Stalin
Sukarno (Indonesien) / look-alike	ca 1958	CIA-propaganda (pornografisk film)	Bekräftat plan: Film producerad, men slog fel – Sukarno tog inte illa upp (Political decoy – Wikipedia).
Adolf Hitler (Tyskland) / okänd	1945	Flykt/cover-up vid krigsslutet	Obekräftat: Rykten om att Hitler ersattes av en dubbel i bunkern; inga bevis, historiker avfärdar detta (Hitlers död väl dokumenterad).
Saddam Hussein (Irak) / flera okända	1990–2003	Personlig säkerhet, propaganda	Troligt men omtvistat: Många källor (CIA-profiler, ZDF-analys) pekar på dubbelgångare (Political decoy – Wikipedia), men Saddams läkare nekade (Political decoy – Wikipedia).
Vladimir Putin (Ryssland) / påstådda kopior	2000-tal	Personlig säkerhet (rykten)	Förnekat: Putin medgav att idén diskuterats men påstår att han aldrig använt en dubbelgångare (Putin avfärdar teorier om dubbelgångare). Ukrainsk underrättelse hävdar ändå att Putin har minst tre dubbelgångare (Stories of doppelgangers of Stalin, Castro, Hussein and other dictators) (obekräftat).
Muhammadu Buhari (Nigeria) / “Jubril”	2017–2018	Konspiration: påstods ersatt av klon	Falsifierat: Oppositionsrykte om att Buhari dött och ersatts av “Jubril från Sudan” med plastikoperation ([Nigeria election: Buhari battles body double rumours and economic woe

(Tabell: Exempel på dubbelgångare – verkliga och påstådda. Befräftade fall baseras på historiska uppgifter, omstridda fall anges som obekräftade.)

Myter, rykten och bemötanden

Dubbelgångare fångar den populära fantasin, vilket har lett till en mängd konspirationsteorier. Historiskt finns legender som “Bisley boy” – en sägen att drottning Elisabet I av England egentligen skulle ha dött ung och ersatts av en pojke i förklädnad, för att dölja sanningen för hennes far Henrik VIII. Denna berättelse, som skulle “förklara” varför Elisabet aldrig gifte sig, är dock ansedd som en ren myt (Political decoy – Wikipedia) (Political decoy – Wikipedia). Likaså förekommer i religiösa sammanhang fantasifulla teorier (t.ex. att en dubbelgångare till Jesus visade sig efter korsfästelsen), men dessa saknar historisk grund.

I modern tid sprids dubbelgångar-rykten snabbt via sociala medier. Under det amerikanska valet 2016 spreds t.ex. påståendet att Hillary Clinton hade en kroppsdubbel som uppträdde när hon själv var sjuk – “bevisen” var analyser av hennes öron på foton, något experter avfärdade som felaktigt. Likaså har konspirationsteoretiker påstått att personer som Joe Biden eller Paul McCartney “egentligen” skulle ha dött och ersatts i hemlighet, trots att inga trovärdiga belägg finns. I Nigeria, som nämnts, blev ryktet om president Buharis påstådda ersättare så utbrett att presidenten själv till slut tog upp det i ett tal: “Det är verkligen jag” försäkrade Buhari publikt 2018, med ett skratt (Nigeria election: Buhari battles body double rumours and economic woe | Nigeria | The Guardian). Han konstaterade att ryktet var absurt men att många tycktes tro på det – ett talande exempel på hur seglivade dubbelgångarmyter kan vara.

Sammanfattningsvis visar historien att verkliga dubbelgångare faktiskt har använts med framgång i krig och underrättelsearbete (som i fallet Montgomery, Stalin m.fl.). Samtidigt frodas rykten om look-alikes i populärkulturen – ofta drivna av misstro mot ledare eller ren sensationalism. Myndigheter bemöter sådana påståenden genom att offentliggöra bevis (t.ex. visade USA upp den verklige Saddam 2003 för att motbevisa eventuella tvivel (CNN.com – Transcripts), och Buhari förnekade klon-ryktet själv (Nigeria election: Buhari battles body double rumours and economic woe | Nigeria | The Guardian)). I vissa fall kan dock felaktiga anklagelser om dubbelgångare användas som propagandataktik: att anklaga en fiende för att gömma sig bakom kopior kan framställa denne som feg (Political decoy – Wikipedia). Därmed bidrar både verkliga och påhittade dubbelgångare till att skapa en aura av mystik kring makthavare och hemliga operationer.

Förklädnad, plastikkirurgi och identitetsbyte i underrättelseverksamhet

Underrättelsetjänster och säkerhetsorgan har i olika tider tagit till både reversibla förklädnader och permanenta ingrepp (som plastikkirurgi) för att dölja identiteter eller skapa falska. I detta avsnitt behandlas hur exempelvis Stasi, KGB, CIA m.fl. använt sådana metoder – inklusive när man skapat dubbelgångare eller infiltrerat agenter under ny identitet. Både relativt harmlösa maskerader och långtgående kirurgiska förändringar tas upp, med teknisk bakgrund och konkreta exempel.

Andra världskriget och kalla kriget: från smink till skalpell

Redan under andra världskriget insåg man värdet av att ändra agenters utseende. Brittiska Special Operations Executive (SOE) genomförde hemliga plastikoperationer på agenter som skulle skickas in bakom fiendens linjer (Dr Emmaline Ashley, Cosmetic Physician). Näsor opererades om, utstående öron drogs bakåt, ärr och kännetecken togs bort – allt för att agenten inte skulle kännas igen från eventuella foton eller signalement (Dr Emmaline Ashley, Cosmetic Physician). Även tandläkare engagerades för att ändra tandstatus så att spionernas bett såg “europeiskt” ut om de opererade i det ockuperade Europa (Dr Emmaline Ashley, Cosmetic Physician). Deklassificerade SOE-dokument visar fotografier av före- och efterresultat: t.ex. en okänd agent som fått näsan omformad och öronen tillbakasatta, samt agenten Frederick Löwenbach som efter kirurgi uppvisade ett helt förändrat utseende (Dr Emmaline Ashley, Cosmetic Physician). Målet var att deras egna landsmän inte skulle råka känna igen dem, och att inga avvikande drag skulle väcka Gestapos uppmärksamhet (Dr Emmaline Ashley, Cosmetic Physician). Dessa tidiga medicinska kamouflage är konkreta exempel på permanent identitetsförändring i spionage.

Under det efterföljande kalla kriget förfinades framför allt de reversibla förklädnadsteknikerna. Både väst och öst utvecklade avancerade enheter för maskering. CIA:s tekniska avdelning förklädde under 1960–70-talen sina agenter med peruker, lösskägg, ansiktsproteser och senare även silikonmasker av häpnadsväckande realism (Biometrics May Mean End Of The Spy’s Disguise – Breaking Defense) (Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear | PBS News). Tony och Jonna Mendez, chefer för CIA:s “Office of Disguise”, har i efterhand berättat hur de i Moskva (där KGB skuggade alla utlänningar noga) tog till extraordinära metoder. De utvecklade ultra-realistiska ansiktsmasker – i ett fall skänkte en kollega sin ansiktsavgjutning som mask till Jonna, så att hon kunde bära “kollegans ansikte” över sitt eget (Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear | PBS News). I Moskva kunde en CIA-officer alltså abrupt byta skepnad; Mendez beskriver att man ibland behövde ge sina fältagenter “mer än ett ansikte” för att undgå konstant övervakning (Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear | PBS News). Maskering med helmask användes nästan enbart i just Moskva, där behovet var som störst (Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear | PBS News). Resultatet blev att CIA kunde genomföra möten med källor genom att vilseleda KGB:s spanare – en officer kunde bokstavligen försvinna i mängden med hjälp av en snabb förklädnad.

Östblocket var inte långt efter. I Östtyskland hade Stasi en hel avdelning för förklädnad och falska identiteter. Fotografier som hittats i Stasis arkiv visar hur deras agenter övade på att byta utseende: de klädde ut sig med olika peruker, mustascher, glasögon och kläder för att lära sig smälta in i olika miljöer (Photos Reveal the Stasi Art of Disguise – ABC News). (Bilderna kan te sig komiska – Stasi-officerare i peruk och solglasögon – men de utgjorde seriösa träningsmoment i konsten att uppträda som “någon annan”). Stasi var mäktiga även på identitetsbyte: man kunde förse en agent eller skyddad person med helt nya papper och bakgrund. Till exempel lät Stasi den västtyske högerextremisten Odfried Hepp, som var efterlyst för terrorbrott, få asyl i Öst under nytt namn och identitet (Stasi – Wikipedia). Hepp genomgick mindre utseendeförändringar (färgat hår m.m.) och levde under täckmantel i Östberlin under 1980-talet innan han till slut avslöjades.

Det finns indikationer på att även plastikkirurgi användes av östblockets underrättelsetjänster för att förändra agenters identitet, även om konkreta fall är svårare att belägga (arkiven är inte fullt öppna). I väst är dock åtminstone ett sådant exempel känt: Sylvia Rafael, en Mossad-agent som greps efter en misslyckad operation i Lillehammer 1973, genomgick enligt uppgift plastikkirurgi efter frigivningen för att kunna återgå till spionarbete under ny identitet. Generellt kunde spioner som behövde “försvinna” ges nya ansikten och fingeravtryck. Det har förekommit fall där läkare ändrat fingeravtrycken på brottslingar via kirurgi (genom att transplantera hud på fingertopparna) (Doctor convicted of surgery to alter immigrant fingerprints – Reuters) – en praktik som också diskuterats inom underrättelsevärlden för att komma runt biometriska kontroller.

Reversibla vs. permanenta metoder – en överblick

Olika tekniker för identitetsförändring kan delas in i tillfälliga förklädnader (reversibla) och bestående ingrepp (permanenta). Tabellen nedan jämför några vanliga metoder:

Metod	Typ	Användning och exempel
Smink, peruk, kostym	Reversibel	Grundläggande förklädnad: ändra hårfärg med peruk, lägga till lösmustasch, sminkera hudton eller ärr. Exempel: Stasi-agenter övade att byta stil med hjälp av vardagliga förklädnader (glasögon, kläder, peruk) (Photos Reveal the Stasi Art of Disguise – ABC News). Även CIA använde detta globalt som basnivå för att dölja identitet (Biometrics May Mean End Of The Spy’s Disguise – Breaking Defense).
Avancerade masker	Reversibel	Protetiska masker eller silikonmasker som täcker hela ansiktet. Exempel: CIA utvecklade livfulla ansiktsmasker under kalla kriget – Jonna Mendez bar vid ett tillfälle en kollegas ansiktsprotes så realistisk att hon duperade Vita husets personal ([Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear
Röstförändring	Reversibel	Tillfällig anpassning av rösten eller tekniska hjälpmedel för att låta som någon annan. Exempel: Det finns fall där spioner imiterat statsledares röster per telefon. 1947 upptäckte Harry S. Truman att någon ringt Haitis president och utgett sig för att vara Truman, för att styra Haitis röst i FN – en avancerad bluff med röstimitation (Political decoy – Wikipedia) (Political decoy – Wikipedia). (Här användes ingen maskin, utan en människa med skicklighet att härma rösten.) Moderna metoder kan inkludera röstförvrängare elektroniskt.
Dokumentation (legender)	Reversibel (men långsiktig)	Skapande av en helt ny identitet på pappret – falskt pass, personnummer, legendhistoria. Exempel: KGB:s “illegala” agenter i väst antog ofta identiteten av avlidna barn för att få autentiska födelsebevis, och levde sedan åratal som den personen. Detta är reversibelt i så motto att identiteten kan kasseras om uppdraget avbryts, men agenten måste “leva” rollen konstant. Stasi gav som nämnt en ny pappersidentitet åt Odfried Hepp, komplett med nytt namn och bakgrund (Stasi – Wikipedia).
Plastikkirurgi (kosmetisk)	Permanent	Kirurgiska ingrepp för att ändra ansiktets utseende: näsoperation, ändra käklinje, ögonlock, öron, ta bort födelsemärken m.m. Exempel: SOE:s agenter genomgick plastikoperation för att inte kännas igen (ex. rhinoplasti på spion i WWII) (Dr Emmaline Ashley, Cosmetic Physician). Även Saddams dubbelgångare påstods ha fått kirurgiska justeringar för att efterlikna honom (CNN.com – Transcripts).
Kirurgi för identitetsbyte	Permanent	Mer drastiska ingrepp som ändring av fingeravtryck (hudtransplantat på fingertoppar), tandmodifiering eller till och med röstbandspåverkan. Exempel: Kriminella har opererat om fingertoppar för att undgå ID (Doctor convicted of surgery to alter immigrant fingerprints – Reuters). Inom spionage är detta sällsynt, men i teorin skulle en agent kunna få nya fingeravtryck eller tandavtryck om det krävdes för att matcha en stulen identitet.

(Tabell: Tekniker för att dölja eller byta identitet, från enkla förklädnader till kirurgiska ingrepp.)

Fallstudier: Stasi och CIA

Stasi (Östtyskland): Stasi var ökänd för sin grundlighet i infiltration och övervakning. Även om färre konkreta fall av plastikkirurgi är kända, så vet vi att Stasi systematiskt utbildade sina operatörer i att anta falska identiteter. Förutom de nämnda förklädnadsövningarna (Photos Reveal the Stasi Art of Disguise – ABC News) använde Stasi “Romeo”-agenter som levde under täcknamn för att förföra Väst-anställda – de byggde upp helt nya personligheter (dock normalt utan kirurgi). Däremot kunde Stasi ta till medicinska medel när det behövdes: 1979 lät man t.ex. utföra en hemlig tandoperation på en toppspion som infiltrerat västtyska underrättelsetjänsten BfV, för att ersätta en tand som kunnat avslöja hans östtyska tandvårdshistorik (detta avslöjades i Stasi-arkiven). Vid flyktingsmuggling och agentskydd var förklädnad standard – Stasi-chefen Markus Wolf undvek själv att fotograferas under hela sin karriär och uppträdde ibland under falskt utseende när han reste. När han efter murens fall försökte fly 1990 bar han glasögon och en falsk skäggstubb; trots avsaknad av foto lyckades västtyska polisen ändå gripa honom på grund av en liten detalj (hans händer röjde hans identitet, enligt en anekdot).

CIA (USA): CIA har dokumenterat några av de mest sofistikerade förklädnaderna. Under kalla kriget i Moskva införde CIA en “disguise-on-the-run” teknik: man konstruerade bärbara masker och förklädnadsset som en agent kunde ta på sig på bara några sekunder i en bil eller hiss (Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear | PBS News) (Meet the CIA’s disguise artists who helped Cold War spies disappear | PBS News). Tony Mendez utvecklade t.ex. en metod kallad “Jack-in-the-box”, där en agent gömde sig i bilsätet och en docka med agentens gamla utseende poppade upp, medan agenten själv smet ut i ny skepnad – allt för att förvirra spanare. CIA:s tekniska service skapade också högkvalitativa silikondräkter för att förklä sina infiltratörer till lokalbefolkning i andra länder (snabb “etnisk förvandling” på fältet kunde inkludera mörkare hudfärg med smink, ögonlockstape för att efterlikna asiatiskt ögonlock etc., enligt tidigare disguise-experten Jonna Mendez (The Master Of Disguise – Jonna Mendez)). På 2000-talet, efter 11 september-attackerna, har CIA fortsatt utveckla biometriska motmedel – t.ex. hur man kan vilseleda fingeravtrycksläsare eller ansiktsigenkänning genom proteser. En utmaning i nutid är just att biometrisk teknik blir så avancerad att traditionell förklädnad riskerar att avslöjas; experter varnar för att allt från ansiktsskanning till DNA-spår gör det svårare för spioner att upprätthålla falska identiteter över tid (Biometrics May Mean End Of The Spy’s Disguise – Breaking Defense) (Biometrics May Mean End Of The Spy’s Disguise – Breaking Defense).

Nutida utveckling och internationella perspektiv

I dagens läge, fram till 2025, har många av dessa tekniker blivit allmänt spridda eller förfinade:

Avancerade masker: På senare år har silikonmasker som ser ut som riktiga ansikten blivit tillgängliga även kommersiellt (t.ex. inom teater eller som specialeffekter). Detta gör att även mindre stater eller kriminella kan skaffa realistiska masker för brott eller infiltration. Samtidigt är motåtgärder som värmekameror (som kan avslöja en mask på ansiktet) och obligatorisk passkontroll med fingeravtryck/högnivåfoto vanliga, vilket tvingar spioner att kombinera flera metoder.
Plastikkirurgi för skyddspersoner: Flera länder har enligt uppgift erbjudit viss kirurgisk ändring åt avhoppare eller hotade individer. Till exempel nämnde en rapport att Sydkorea gav nya ansikten (via kosmetisk kirurgi) åt nordkoreanska avhoppade agenter för att skydda dem från igenkänning. Israel uppges i något fall ha använt plastikkirurger för att dölja kännetecken hos skyddade vittnen. Dessa åtgärder ligger i linje med historiska föregångare som SOE, men tas nu främst för defensiva syften (personskydd) snarare än aktiv infiltration.
Internationellt samarbete och standardisering: Inom västvärldens underrättelsetjänster delas kunskap om förklädnader i utbildningar. NATO-länder har gemensamma kurser i “operational disguises”. Även Interpol har databaser över kända förfalskningar och modustyper (t.ex. varnar de medlemsländer för om en viss typ av silikonmask används vid brott). Å andra sidan har auktoritära stater som Ryssland och Kina fortsatt utveckla egna metoder – GRU (ryska militära underrättelsetjänsten) rapporteras träna sina spioner att uppträda som västerlänningar genom kosmetiska förändringar och accentträning, och kinesiska agenter har ertappats med hela uppsättningar av peruker och smink för att byta utseende snabbt vid behov.

Sammanfattningsvis är förklädnadens och identitetsbytenas konst en oupphörligt viktig del av underrättelseverksamhet. Den tekniska bakgrunden sträcker sig från enkel teatersmink till högteknologisk ansiktskirurgi. Historien visar att även om detaljerna ofta förblir hemligstämplade, har länder som Storbritannien, USA, Sovjet/RYssland och DDR alla använt kreativa metoder för att låta en person bli “någon annan” – antingen för att skydda nyckelpersoner via dubbelgångare eller för att låta spioner smälta in där de inte hör hemma. I en tid av biometriska pass och kameror i varje mobil står dock spionernas förklädnadskonst inför nya prövningar, vilket driver fortsatt innovation inom detta hemliga hantverk.

Riktade energivapen mot människor (mikrovågor, Frey-effekt och ljud)

Riktade energivapen (Directed Energy Weapons, DEW) syftar på vapen som avger strålning eller ljud för att skada eller påverka mål utan projektiler. Här fokuserar vi på de typer som riktas mot människor: mikrovågsvapen (t.ex. vapen med koncentrerad mikrovågsenergi, på svenska förkortat VKV), fenomenet Frey-effekten (mikrovågors inducering av hörselförnimmelser) samt riktat ljud (akustiska vapen). Dessa har länge varit föremål för både seriös forskning och spekulationer. Nedan diskuteras väldokumenterade exempel, misstänkta fall (t.ex. “Havannasyndromet”), teknisk bakgrund och nuläge fram till 2025, med internationella utblickar.

Mikrovågsvapen (högenergimikrovågor)

Teknisk bakgrund: Mikrovågor är högfrekventa radiovågor (vanligen definierade i området ~1–300 GHz). Riktade mikrovågsvapen avger en koncentrerad stråle av dessa vågor mot ett mål. Effekten på människor beror på frekvens och effekt: lägre mikrovågsfrekvenser kan tränga djupare in och värma vävnad (som en mikrovågsugn), medan extremt hög frekvens (millimetervågor ~95 GHz) mest påverkar ytlagret av huden. Vapnen kan vara dödliga vid hög effekt (orsaka vävnadsskador genom upphettning) eller icke-dödliga vid kontrollerad effekt (orsaka smärta eller obehag utan permanent skada).

Aktiva militära system: USA utvecklade redan på 2000-talet ett icke-dödligt system kallat Active Denial System (ADS). ADS sänder ut millimetervågor (95 GHz) som snabbt värmer upp vattnet i det yttersta hudlagret på människor. Detta skapar en intensiv brännande smärta som får personer att reflexmässigt flytta sig, men är tänkt att inte orsaka brännskador vid kort exponering. ADS monterades på fordon (en stor antennskiva på ett lastbilsflak eller Humvee) ( 070125-M-0000A-006 ). (Bild: Två varianter av det amerikanska mikrovågsvapnet Active Denial System under en demonstration. Den större är monterad på en lastbil och den mindre på ett Humvee-fordon.) Vapnet testades i fält – bl.a. demonstrerades dess effekt för media och militär personal – och ansågs fungerande för t.ex. folkmasskontroll (DVIDS – Images – Active Denial System [Image 1 of 9]) (DVIDS – Images – Active Denial System [Image 1 of 9]). Trots detta har ADS hittills knappt använts operativt; det sattes in till Afghanistan men rapporterades aldrig användas i strid, och planer att använda det för crowd control i t.ex. Irak eller vid oroligheter har stoppats av politiska/etiska skäl. Andra länder, som Ryssland och Kina, påstås ha egna projekt för högenergimikrovågor. Ryssland har visat prototyper som “Ranets-E” – en mobil mikrovågssändare avsedd att slå ut elektronik på t.ex. drönare eller kryssningsrobotar. Officiellt är dessa riktade mot materiel, men samma strålar kan potentiellt skada människor om de befinner sig i zonen.
Moskvasignalen (historiskt fall): Ett tidigt exempel på användning av mikrovågsstrålning mot människor är den s.k. “Moscow Signal”. Från 1953 till 1976 utsattes amerikanska ambassaden i Moskva för en mystisk mikrovågsbestrålning (Moscow Signal – Wikipedia). Strålen låg i frekvensområdet 2.5–4 GHz och riktades mot ambassadbyggnaden under två decennier (Moscow Signal – Wikipedia). Först befarade man i USA att Sovjet experimenterade med att skada eller påverka personalen (flera diplomater fick diffusa hälsoproblem). CIA startade Project PANDORA på 1960-talet för att utreda biologiska effekter av mikrovågor. Det visade sig att Sovjets syfte troligen var teknikspaning – möjligtvis att aktivera avlyssningsbuggar i ambassadens väggar eller störa elektronik – snarare än att skada personalen. Ändå byttes fönster ut mot skyddsskärmar och ambassadpersonalen informerades först långt senare om riskerna (The Moscow Signals Declassified Microwave Diplomacy, 1967-1977). “Moskvasignalen” förblev ett diplomatiskt irritationsmoment och ledde indirekt till att USA utvecklade kunskap om mikrovågors hälsoeffekter (som senare skulle bli relevant i t.ex. Havannasyndromet, se nedan).
Misstänkta angrepp och incidenter: Under 2000-talet har flera incidenter aktualiserat frågan om mikrovågsangrepp mot diplomater och tjänstemän. Det mest omskrivna är Havannasyndromet (mer om det strax) där en hypotes är just riktade pulser av mikrovågsenergi. Ett annat uppmärksammat fall var en uppgift om att Kina använt ett mikrovågsvapen mot indiska soldater. I november 2020 rapporterade bl.a. The Times att kinesiska styrkor på gränsen i Ladakh “tillagade” indiska trupper med mikrovågor, vilket skulle ha fått dem att dra sig tillbaka från ockuperade höjder (China uses microwave weapons to blast Indian troops in disputed …). Kinesiska professorer hävdade att vapnet orsakade kräkningar hos fienden inom minuter. Indiens armé dementerade dock historien som “fake news” (”Fake”: India On Reports That China Used ”Microwave Weapons” In …). Oavsett sanningshalten indikerar rapporten att Kina åtminstone har tillgång till eller intresse av denna typ av vapen. Även i Europa har oro funnits: under 2020 rapporterade flera amerikanska diplomater i Paris och Genève symptom liknande Havannasyndromet, och utredare övervägde möjlig mikrovågsexponering som orsak.
Hälsoeffekter: Mikrovågor i höga doser kan orsaka termiska skador – brännskador djupt i vävnad – utan att det syns direkt på huden (eftersom vågorna kan penetrera). Långvarig lägre exponering har kopplats till diffusa symptom som huvudvärk, trötthet, kognitiva problem, men vetenskapen är inte entydig. Under kalla kriget fanns misstankar om att Sovjet försökte påverka västerländsk personal psykiskt med lågnivåstrålning, men studier kunde inte bekräfta några tydliga effekter utöver uppvärmning. Moderna högeffektvapen som ADS är designade att minimera permanenta skador genom exakt frekvens (95 GHz går bara ~0,4 mm djupt i huden). Trots det kan felanvändning vara farlig – det finns dokumenterade fall i laboratorier där misstag med liknande vågor orsakat andra-gradens brännskador.

Havannasyndromet: Detta fenomen, först rapporterat i Kuba 2016, förtjänar särskild behandling då det ofta kopplats till riktade energivapen. Amerikansk och kanadensisk ambassadpersonal i Havanna drabbades av plötsliga symptom: högt ljud uppfattades, följt av yrsel, huvudvärk, illamående, kognitiva svårigheter och ibland långvariga hjärnskakningsliknande besvär. Initialt talade man om “sonic attacks” (ljudattacker) eftersom flera hörde ett skärande ljud. Men ingen enhet för ljud hittades, och ljudet togs upp på inspelning – analys visade att det matchade sången av kubanska syrsor (Indieskortstjärtad syrsa) (“Havana Syndrome”: A post mortem – PMC). Forskare har dock inte enats; några menar att syrsorna kan ha varit bakgrundsljud och inte orsak till skadan. En Nationella akademin–panel i USA (NAS, 2020) utvärderade fallen och fann att pulserad mikrovågsstrålning är den mest plausibla förklaringen till många av symptomen (Microwave Radiation ‘Most Plausible’ Cause Of Diplomats’ Ailments …). Den s.k. Frey-effekten (se nedan) skulle kunna förklara att drabbade hörde ljud som ingen annan hörde, och mikrovågor kan i teorin även påverka nervsystemet. Rapporten uteslöt inte andra förklaringar, men lyfte mikrovågor som troligast (National Academy of Sciences Report on the ”Havana Syndrome”). Detta gav eld åt spekulationerna att kanske Ryssland eller en annan aktör riktat en hemlig mikrovågsenhet mot ambassaderna.

USA:s underrättelsetjänster har sedan dess utrett hundratals så kallade “anomala hälsopåverkan” världen över (fall rapporterades även i Kina, Wien, Washington m.fl.). I mars 2023 kom ett samlat underrättelseutlåtande: man fann inte stöd för att någon främmande makt låg bakom majoriteten av fallen och bedömde det som “mycket osannolikt” att symptomen orsakats av ett energivapen (US intelligence mostly rejects links between ‘Havana Syndrome,’ adversaries). Fem av sju berörda amerikanska underrättelsebyråer enades om den slutsatsen (US intelligence mostly rejects links between ‘Havana Syndrome,’ adversaries). Dock påpekade en oenig minoritet att några få fall fortfarande är svårförklarliga. År 2025 upprepades denna hållning – en ny rapport betonade att ingen övertygande evidens för utländsk inblandning framkommit och att det i flertalet fall fanns naturliga orsaker eller psykosociala faktorersom mer troliga förklaringar (US intelligence mostly rejects links between ‘Havana Syndrome,’ adversaries) (US intelligence mostly rejects links between ‘Havana Syndrome,’ adversaries). Kritiker (inklusive drabbade själva) har ifrågasatt underrättelserapporten och menar att man kanske för tidigt avfärdar en genuin teknik. Exempelvis har CIA i laboratoriemiljö testat en portabel mikrovågssändare som skulle kunna orsaka Frey-effekt på avstånd, men det är oklart om någon stat faktiskt besitter ett sådant vapen i fältmässigt format. Det internationella perspektivet här är att Ryssland nämnts som misstänkt (de har historiskt forskning på pulserade mikrovågor), även Kina och * Kuba* har diskuterats. Men officiellt har både Ryssland och Kuba förnekat alla anklagelser, och USA har inte pekat ut någon formellt.

Sammanfattningsvis är mikrovågsvapen mot människor ett område där forskning och rykten blandas. Tydliga exempel som ADS visar att tekniken finns och fungerar för icke-dödlig kontroll (DVIDS – Images – Active Denial System [Image 1 of 9]). Samtidigt pågår debatten om hemliga användningar – Havannasyndromets gåta är ännu inte helt löst, även om mycket pekar bort från en storskalig mikrovågskampanj.

Frey-effekten (mikrovågshörsel)

Fenomen: Frey-effekten, upptäckt på 1960-talet av amerikanske biologen Allan H. Frey, innebär att mikrovågsstrålning kan få människor att uppfatta ljud utan yttre akustiskt ljud. Pulsade mikrovågor kan när de träffar huvudet orsaka snabb uppvärmning/tryckförändring i innerörat eller hjärnvävnaden, vilket genererar elektriska impulser i hörselnerven – man “hör” då klick, surr eller till och med tonalitet direkt inne i huvudet. Detta kallas ibland mikrovågshörsel. Effekten uppstår vid ganska låga intensiteter men kräver specifika pulsmodulationer.

Experimentell bakgrund: På 60- och 70-talet genomfördes många experiment. Personer exponerade för pulserade mikrovågor runt 0,3–3 GHz rapporterade höra s.k. “radarknäpp” – ett tickande ljud – vid varje puls. Fenomenet är väletablerat vetenskapligt (National Academy of Sciences Report on the ”Havana Syndrome”). Man fann att individer med finjusterade inställningar till och med kunde urskilja ord om mikrovågspulserna kodades i snabb följd som morse. US Air Force finansierade under 2000-talet forskning för att eventuellt skapa ett system som via Frey-effekten kunde överföra talat meddelande till en målperson (det vill säga att personen hör en röst i huvudet). Det finns patent, t.ex. ett amerikanskt patent (Nr. 6470214, 2002) på en “Hearing system” som utnyttjar mikrovågor för detta ändamål.
Potentiell användning som vapen: Tanken att projicera röster eller smärtsamma ljud in i fienders huvuden har kallats “Voice of God Weapon” i populärmedia. Under Gulfkriget 1991 florerade rykten om att USA använde en sådan teknik för att få irakiska soldater att ge upp – att man via mikrovågor fick dem att tro att Allah talade till dem och befallde kapitulation. Det finns dock inga bekräftade belägg för att något sådant verkligen sattes in (There’s no evidence mind control led Iraqi troops to surrender … – AAP). En utredning fann att påståendet var falskt och att irakiska soldaters masskapitulation snarare berodde på konventionell psykologisk krigföring (flygblad, högtalarupprop) och den hopplösa militära situationen (There’s no evidence mind control led Iraqi troops to surrender … – AAP). Däremot har försvarets forskare fortsatt intressera sig för Frey-effekten. En av utmaningarna är räckvidd och riktning: att på avstånd rikta en smal mikrovågsstråle mot någons huvud kräver stor precision och effekt, vilket inte är lätt i fält.
Konspirationsteorier och “targeted individuals”: Frey-effekten spelar en central roll i många moderna konspirationsteorier om “mind control”. Det finns globala nätverk av s.k. targeted individuals – individer som är övertygade om att de attackeras av hemliga mikrovågsvapen som gör att de hör röster i huvudet eller får andra symptom. Ofta hänvisar de till avklassificerade militära rapporter om Frey-effekten som “bevis” på att regeringar kan sända röster telepatiskt. Medicinskt brukar dock dessa fall förklaras av psykiatrin (ex. schizofreni med hörselhallucinationer). Inga myndigheter har kunnat verifiera de påstådda attackerna. Men existensen av Frey-fenomenet gör att teorierna känns tekniskt möjliga, vilket skapat en modern mytbildning.

I sammanhanget Havannasyndromet övervägde som nämnt experterna just Frey-effekten som förklaring – vissa drabbade beskrev att de “hörde” något inne i huvudet snarare än via örat. Om en stat skulle vilja trakassera diplomater utan att lämna spår vore ett Frey-baserat mikrovågsvapen lockande, eftersom offren skulle uppleva något svårförklarligt och inget synas utåt. Men om sådana vapen existerar operativt är fortfarande oklart år 2025. Officiellt säger brittiska försvarsdepartementet att konceptet testats i USA men “aldrig resulterat i ett deployerat vapen (såvitt känt)” (Use of ‘voice of god’ weapon systems by UK forces or allies.).

Riktat ljud och akustiska vapen

Bakgrund: Ljud kan också användas som vapen, framför allt genom att skapa extremt höga ljudnivåer eller använda frekvenser utanför det hörbara för att orsaka obehag. Akustiska vapen delas upp i ultraljud (högre frekvens än hörbart, >20 kHz) och infraljud (lägre än hörbart, <20 Hz), samt vanliga hörbara frekvenser men på smal riktad stråle.

LRAD – ljudkanonen: Det mest kända moderna systemet är Long Range Acoustic Device (LRAD). LRAD är en parabolisk högtalare som kan fokusera en smal ljudstråle med mycket hög ljudstyrka (upp till ~150 dB). Det utvecklades efter attacken mot USS Cole 2000 för att varna/stoppa småbåtar, men används också mot folksamlingar. LRAD kan både fungera som riktad megafon för tal och som “ljudkanon” som avger ett tjutande larmljud. När polisen i Pittsburgh användes LRAD mot demonstranter vid G20-protesterna 2009 – första gången det användes vid protester i USA – klagade flera personer på smärta och hörselskador (Long-range acoustic device – Wikipedia). En åskådare fick permanent hörselnedsättning och stämde staden Pittsburgh; fallet ledde till uppgörelse och policyn att polisen inte får använda LRAD:s värsta ljudläge hur som helst (Long-range acoustic device – Wikipedia) (Long-range acoustic device – Wikipedia). LRAD och liknande AHD (Acoustic Hailing Devices) används numera av polis i många länder, inklusive Australien och flera europeiska länder, för att kontrollera folksamlingar eller skingra pirater till sjöss (Long-range acoustic device – Wikipedia). Tillverkaren hävdar att LRAD främst är ett kommunikationsverktyg, men dess tonala larmsignal på nära håll kan orsaka smärta, desorientering, migrän och i värsta fall permanent tinnitus eller hörselskada (Long-range acoustic device – Wikipedia) (Long-range acoustic device – Wikipedia). Ljudstrålen kan riktas så att endast målgruppen drabbas medan operatörer bredvid inte utsätts kraftigt (Long-range acoustic device – Wikipedia) – en form av “ljudlaser” inom det hörbara.
Infrasound och ultraljud: Ljud under ca 20 Hz (infraljud) kan vid tillräcklig styrka ge fysiologiska effekter – resonans i kroppens organ som skapar illamående, ångest eller obeghag. Det talas ibland om “The Fear Frequency” (~19 Hz) som kan inducera panikkänsla. Under Kalla kriget forskade både USA och Sovjet på infraljuds vapen, men det visade sig opraktiskt: det krävs enorma högtalare för att generera starkt infraljud och det är svårt att rikta – det sprider sig åt alla håll. Ultrajud (>20 kHz) å sin sida är mer riktbart (används t.ex. i vissa “ljudskrämmor” mot unga, Mosquito device, som avger 17 kHz pip som främst tonåringar hör). Ultrahöga frekvenser dämpas dock snabbt i luft, så för distansvapen är de mindre effektiva. Det finns experimentella ultraljudskanoner som skapar en högintensiv ultraljudsstråle; när strålen träffar kroppen kan den ge en brännande känsla i innerörat eller huvudvärk. Jämfört med mikrovågor är dock dessa system mindre utvecklade inom vapenteknik.
Misstänkta ljudattacker: I Havanna-fallen trodde man initialt på någon form av riktat ultraljud eller infraljud. Flera drabbade beskrev ett surrande/skrällande ljud riktat mot deras bostäder. FBI undersökte möjligheten att en ljudkälla användes (t.ex. en ultrasonsändare som modulerade hörbara frekvenser som biprodukt). Inget entydigt hittades. Som nämnt identifierades inspelade ljud senare som syrsor (“Havana Syndrome”: A post mortem – PMC) – alltså troligen inte vapnet i sig. För att framkalla de neurologiska symptomen var ljud som enda orsak mindre sannolik ansåg forskarna. Inga kända ljudvapen kan ge hjärnskador på avstånd utan extremt höga nivåer som även omgivningen skulle märka. Detta fick fokus att skifta mot mikrovågor istället. Ändå kvarstår “ljudattack”-teorin i viss mån; kan det ha varit en kombination av hörbart ljud (som maskering) och något annat? Hittills är inget ljudvapen officiellt kopplat till Havannasyndromet.

Internationellt har ljudvapen använts mer öppet än mikrovågor. Till havs har både japanska, kinesiska och amerikanska fartyg LRAD eller liknande för att varna motståndare. I Mellanöstern rapporteras israelisk militär ha nyttjat ett system kallat “The Scream” som avger högfrekvent ljud mot demonstranter, och USA har använt LRAD på detainees i Irak för psykologisk påtryckning. FN:s konventioner förbjuder ljud som orsakar onödigt lidande (infraljudsvapen som inducerar panik skulle nog falla under det om de orsakade fysisk skada), men LRAD klassas som icke-dödligt och är inte förbjudet.

Sammanfattning av energivapnens status (fram till 2025)

Mikrovågsvapen: Teknologin finns och har demonstrerats (ADS etc.) men användningen mot människor har hittills varit begränsad och kontroversiell. Forskning antyder att det är möjligt att orsaka skada eller störning hos människor med riktade mikrovågor utan synbara spår – vilket gör området lockande för hemliga tillämpningar. Havannasyndromet gav en första antydan om att sådan påverkan kanske pågår, men de senaste utredningarna lutar mot att inga statliga mikrovågsattacker i stor skala kunnat bevisas (US intelligence mostly rejects links between ‘Havana Syndrome,’ adversaries). Dock kvarstår ett fåtal mystiska fall som inte kunnat förklaras, så helt stängs inte frågan.
Frey-effekten och “röster i huvudet”: Att framkalla hörselförnimmelser med mikrovågor är vetenskapligt belagt. Som kommunikativt verktyg har det experimenterats med av militären, men inget känt operativt system finns. I konspirationsteoriernas värld har Frey-effekten fått nytt liv – tekniskt kunniga konspirationsteoretiker refererar gärna till avhemligade försök från kalla kriget. Myndigheter får därmed hantera en ström av anmälningar från allmänhet som tror sig utsatta för “strålningsattacker”. Hittills har ingen av dessa påstådda attacker verifierats, och polisutredningar finner oftast naturliga förklaringar eller psykisk ohälsa hos de drabbade. Frey-effekten är dock viktig att känna till då framtida vapensystem – om de utvecklas – skulle kunna använda den för desorientering av fienden.
Akustiska vapen: Ljudvapen som LRAD är redan i bruk världen över, främst för polisiärt bruk och försvar av fartyg. De betraktas som icke-dödliga men har skapat debatt om övervåld då de kan ge bestående men. Forskning på mer exotiska ljudvapen (infraljud för att ge panik, ultraljud för att ge illamående) har inte lett till operativa system, möjligen för att effekterna är svåra att kontrollera och påverkar även användarens trupper. En fördel med ljudvapen jämfört med mikrovågor är att de är enklare rent tekniskt (en kraftig högtalare vs. en avancerad magnetron eller phased-array sändare). Nackdelen är att ljud oftare sprids och upptäcks – det är ingen slump att misstänkta dolda attacker (Havanna) hellre antas vara tysta mikrovågor än högljutt ljud.
Internationell rätt och reaktioner: FN har ingen specifik konvention mot mikrovågs- eller ljudvapen. Däremot finns konventionen mot vissa konventionella vapen som förbjuder laserbländvapen (som orsakar permanent blindhet). Mikrovågor och ljud faller utanför den, men liksom kemiska vapen som inte dödar direkt kan dessa ändå orsaka omfattande skada på sikt. Detta gör att eventuella användningar mot diplomater (som i Havanna-fallet) skulle bryta mot Wienkonventionens skydd av diplomater. Hittills har inget land tagit officiellt ansvar för någon sådan incident. WHO och NIH har gett sig in i debatten kring Havannasyndromet och varnat för att oklara hälsosymptom måste tas på allvar, men också att masshysteri och stress kan ge psykosomatiska symtom som liknar de rapporterade.

Slutligen kan sägas att riktade energivapen mot människor inte längre är science fiction – de är en del av nutida militär och polisiär verklighet. Men hemlighetsmakeriet och den nya typen av skador de kan orsaka innebär att det även frodas en gråzon av rykten och teorier. Fram till 2025 pekar trenden på ökad användning av icke-dödliga system som LRAD och eventuellt portabla ADS-system, medan eventuella “mind control”-vapen med mikrovågor förblir obekräftade. Forskningen pågår och med den måste även regelverk och medicinsk beredskap följa, så att både legitima användningsområden och oetiska försök kan identifieras och hanteras i tid.

Lars Schnell´s blogg

tisdag 8 april 2025

Om dubbelgångare, verkliga fall och misstankar + Energi vapen. Bland annat om Frey-effekten, VKV och riktat ljud som jag bad ChatGPT djupsöka på