torsdag 1 december 2011

Krav på avkriminalisering av hivsmittspridning - DN.SE

DN.SE

Det är klart att HIV positiva måste tala om att de har HIV innan de har sex med någon

Att smittorisken är lägre med nya mediciner och att folk inte dör utav sjukdomen, borde ju underlätta för dem att tala om att de har HIV och även minska stigmatiseringen.

Sedan finns det ju de som aldrig testar sig även då de bytt partner, och om de har fått HIV alltså blir mera smittsamma än de som får medicin.

Det är idag Världs Aidsdagen. 




5 kommentarer:

Anonym sa...

De snackar om diskriminering av HIV-smittade. Men trots dagens mediciner så kan man knappast bedöma spridandet som annat än mycket svår misshandel med svåra men som resultat. Om någon genom oaktsamhet skadar någon mycket svårt så kommer vanliga lagstiftningen inte att fria den oaktsamme. Men nu vill de göra ett undantag för omkring-knullare (de som RFSU/RFSLs hela organisation är uppbygd för att stärka) som väljer att inte testa sig (eftersom de då kan bli dömda). De talar om diskriminering av dessa personer, men i själva verket är det en diskriminering av alla andra de talar om.

Problemet är att de lever i någon slags låtsas värld där alla ska knulla runt i en stor orgie, en värld där psykisk påverkan av aborter, allmän likgiltighet till otrohet och könssjukdomar inte existerar. De borde behålla sina förslag i den världen också...

Anonym sa...

Den som är smittad skall fortsatt ha ansvaret.
Att avkriminalisera är fel.

Anonym sa...

Vad vill samhället att jag skall göra om jag misstänker att jag har en HIV sjukdom?

1) testa mig och vara tvungen att skydda min(a) partner om jag skulle vara smittad.

2) låta bli att testa mig för att minska stigmatiseringen. Jag skall inte heller diskutera med min(a) partner om mina misstankar.

Vi vill nog alla leva med människor som väljer alternativ 1. Därför skall lagstiftningen gynna detta beteende. Att smitta någon med HIV måste vara straffbart (- om du inte testat dig nyligen.) Att av oaktsamhet vålla någon en skada /men för livet är i andra fall straffbart. varför skulle HIV ha en särbehandling?

Om man är medveten om att man har smittan och trots detta för den vidare är det naturligtvis en försvårande omständighet, precis som för alla andra brott. Ingen särbehandling här heller.

/Julejan

"Felicia" sa...

Båda parter har ett ansvar anser jag, även om jag som HIV-positiv har det större ansvaret när det gäller sex i min relation med min pojkvän (han har vetat om min diagnos lika länge som jag själv).

Mitt ex som smittade mig berättade aldrig om sin smitta. Han försökte inte ens skydda sig. Ungefär två år efter att vår relation tog slut så fick jag vetskap om detta. Jag vet hur illa han skadade mig genom detta beteende och jag kommer aldrig att göra samma sak. Jag gör allt jag kan för att minimera risken. Kondom är inte ens diskuterbart, det är självklart för mig. Sen februari äter jag mediciner och har omätbara mängder virus i blodet vilket minskar risken ofantligt mycket.

Jag har inte smittat någon, trots att jag var ovetande om min smitta i ungefär 2,5 år och hade oskyddat sex (åt p-piller då och i lite längre förhållanden så var det enklare så) så smittade inte jag någon. Och jag ska göra allt jag kan för att inte göra det heller.

Men jag förstår mig inte på de som inte berättar, jag hade velat få veta om mitt ex diagnos så jag hade fått ta ställning till det hela, men det fick jag aldrig. Men jag kan i alla fall se till att andra får den möjlighet jag inte fick.

Lars Schnell sa...

@"Felicia". Ditt ex visste om att han hade HIV , men sade inget till dig, så att du fick avgöra?

Undrar vad och hur han tänkte, han borde ju anmälas så att han förstår att det inte är någon lindrig sjukdom även med mediciner.