Patofysiologiskt
resonemang – kvarvarande Proteus mirabilis och biofilm vid kronisk otit
1. Tidigare
verifierad Proteus mirabilis-infektion
Proteus mirabilis är en etablerad bakterie vid kronisk suppurativ otit. I en studie av 57 Proteus-stammar
isolerade från öron hos 38 patienter med kronisk suppurativ otit utgjorde P.
mirabilis 79 procent av isolaten. (microbiologyresearch.org)
I det aktuella fallet har P. mirabilis
dessutom tidigare påvisats i örat. Det gör att frågan om kvarvarande P.
mirabilis inte gäller en hypotetisk bakterie som aldrig har funnits där,
utan en tidigare verifierad bakterie i ett kroniskt sjukdomstillstånd.
2. Biofilm är
etablerat vid kronisk otit
Bakteriell biofilm är direkt påvisad i
mellanöreslemhinna hos patienter med kronisk otit. En studie med histologisk
och elektronmikroskopisk analys konstaterade att biofilm förekommer i
mellanörats slemhinna vid kronisk otit och beskrev kronisk otit som en
biofilmrelaterad sjukdom. (PubMed)
I en studie där vävnad från kroniskt infekterade
öron undersöktes med elektronmikroskopi påvisades biofilm i kirurgiskt erhållen
vävnad från patienter med kronisk öronsjukdom. (PubMed)
En större studie från 2024 undersökte 123
patienter med mucosal kronisk suppurativ otit och analyserade
mellanöreslemhinna med scanningelektronmikroskopi. Biofilm påvisades hos 69,9
procent av patienterna. Studien fann dessutom att högre biofilmgrad var
förknippad med aktiv sjukdom. (PubMed)
Det finns alltså direkt human evidens för att
bakterier kan organiseras som biofilm i den kroniskt sjuka mellanöresmiljön.
3. P.
mirabilis har specifikt påvisats i biofilmrelaterad vävnad vid kronisk
öronsjukdom
Det finns även specifik evidens som binder samman
P. mirabilis och biofilm i kronisk öronsjukdom.
En studie publicerad 2025 undersökte vävnad från
patienter med kronisk otit, bland annat hypertrofisk mellanöreslemhinna,
granulationsvävnad och cholesteatommaterial. Biofilm identifierades i 28 fall
och Proteus mirabilis identifierades i tre av dessa biofilmpositiva
fall. (Springer Nature Link)
Det innebär att kombinationen:
kronisk öroninflammation → biofilm i
mellanöresvävnad → P. mirabilis i biofilmpositivt material
har dokumenterats kliniskt.
4. Biofilm kan
möjliggöra bakteriell persistens
Biofilm innebär att bakterierna lever i en
strukturerad extracellulär matrix och inte enbart som fritt förekommande
planktoniska bakterier. Vid kronisk suppurativ otit är biofilm förknippad med
förbättrad överlevnad, ökad tolerans mot antibiotikabehandling och möjlighet
till återkommande sjukdom. (NCBI)
En studie om återkommande otorré vid kronisk
suppurativ otit fann biofilm i 81 procent av de undersökta fallen och beskrev
biofilm i mellanörat som en möjlig bakteriereservoar som kan bidra till
sjukdomens kroniska och återkommande karaktär. (PubMed)
Detta är särskilt relevant när ett tidigare
konstaterat bakteriefynd följs av antibiotikabehandling och därefter fortsatt
eller återkommande sjukdom i samma kroniskt förändrade öra.
5. Den
tidigare ciprofloxacinbehandlingen är förenlig med en reducering av den aktiva
bakteriepopulationen
Den kliniska förbättringen under den 28 dagar
långa behandlingen med ciprofloxacin är förenlig med att
antibiotikabehandlingen kraftigt reducerade den antibiotikakänsliga, aktivt
växande bakteriepopulationen.
Att den yttre sekretionen minskade eller upphörde
visar att behandlingen hade en tydlig klinisk effekt. Det innebär däremot inte
att en biofilmsbunden bakteriepopulation i den kroniskt förändrade
mellanöresmiljön därmed är eliminerad.
Biofilmorganiserade bakterier har förändrad
metabolism och ökad tolerans mot antimikrobiell behandling jämfört med
planktoniska bakterier. Det ger en etablerad biologisk mekanism för varför
klinisk förbättring och minskad sekretion kan inträffa samtidigt som en djupare
bakteriereservoar kvarstår. (NCBI)
6. P.
mirabilis har egenskaper som är förenliga med persistens i en biofilmmiljö
P. mirabilis är en
fakultativ anaerob bakterie med välstuderad förmåga att använda anaeroba
energimetaboliska system.
Bakterien har bland annat hydrogenassystem
kopplade till anaerob metabolism. Experimentella studier har visat
hydrogenasaktivitet hos P. mirabilis, och genetiska/biokemiska studier
har visat att hydrogenasrelaterade system ingår i bakteriernas anaeroba
fysiologi. (PubMed)
Detta är relevant för en kroniskt förändrad och
dåligt ventilerad mellanöresmiljö där sekret, slemhinnesvullnad och förändrad
dränering kan påverka den lokala miljön.
7. Den
förändrade dräneringen är en viktig del av sjukdomsbilden
Vid kronisk otit med tubardysfunktion och
trumhinneperforation kan mellanörats normala ventilation och clearance vara
störda.
Om den tidigare öppna dräneringsvägen genom
perforationen därefter minskar genom granulationsvävnad, epitelisering,
fibrinöst material eller förändrad svullnad kan förhållandena inne i mellanörat
förändras ytterligare.
Det skapar en miljö där:
- sekret kan kvarhållas,
- slemhinnan kan förbli inflammerad,
- bakterier kan finnas skyddade i biofilm,
- den normala ventilationen via örontrumpeten fortfarande kan vara
otillräcklig,
- och bakterie-/sekretrelaterade processer kan fortsätta även när den
yttre otorrén minskat.
Eustachian tube-dysfunktion och försämrad
ventilation/dränering är etablerade komponenter i persistensen av kronisk
suppurativ otit. (NCBI)
8. Den
återkommande interna bubblingen passar in i den förändrade mellanöresdynamiken
Den återkommande bubblingen bör därför ses i
sammanhang med den kroniskt förändrade mellanöresmiljön, den tidigare
verifierade P. mirabilis-infektionen, biofilmsperspektivet och den
förändrade dräneringen.
P. mirabilis har
dokumenterad anaerob metabolism och hydrogenasrelaterade system. Det ger en
biologiskt relevant mekanism för gasrelaterad aktivitet i en syrefattig
mikrobiell miljö. (PubMed Central (PMC))
I kombination med kvarhållet sekret och förändrad
ventilation kan gas- och vätskerörelser i mellanörats hålrum ge upphov till
mekaniska ljud- och tryckfenomen. Den återkommande interna bubblingen är därför
förenlig med en kvarvarande process i mellanörat och bör bedömas tillsammans
med den tidigare P. mirabilis-infektionen och den kroniska
öronsjukdomen.
9. Frånvaron
av aktuell yttre sekretion utesluter inte en djupare process
Att den yttre sekretionen har minskat eller
upphört innebär inte i sig att en eventuell djupare biofilm är eliminerad.
Detta är särskilt viktigt eftersom biofilm har
påvisats direkt i mellanöreslemhinna vid både aktiv och inaktiv mucosal kronisk
suppurativ otit. (PubMed)
En ytlig odling från hörselgången representerar
dessutom inte nödvändigtvis mikrobiologin i en djupare biofilm eller i slutna
delar av mellanörat/mastoidsystemet.
10. Den
diagnostiska frågan
Mot denna bakgrund är den centrala diagnostiska
frågan:
Kan tidigare verifierad Proteus mirabilis
kvarstå i en djupare biofilmrelaterad process i mellanörat/mastoidsystemet
trots den tidigare 28 dagar långa ciprofloxacinbehandlingen, och kan denna
process bidra till de fortsatta symtomen och den återkommande interna
bubblingen?
Det är denna fråga som bör undersökas.
En vanlig ytodling kan inte ensam besvara frågan
om en djupare biofilmprocess. Vid behov kan ÖNH-bedömningen därför inriktas på
direkt visualisering av mellanörat, bedömning av perforationen och
dräneringsförhållandena samt, om specialistbedömningen motiverar det,
provtagning från mer representativt mellanöresmaterial.
CT av tinningbenet kan samtidigt ge information
om den anatomiska situationen, exempelvis mastoidens och mellanörats
opacifiering och eventuella strukturella förändringar, men själva biofilmen är
en mikroskopisk struktur och kan inte identifieras direkt med CT.
Samlad
medicinsk slutsats
Den samlade evidensen ger ett sammanhängande
patofysiologiskt resonemang för att kvarvarande Proteus mirabilis i
biofilmform är en relevant förklaring att utreda i ett kroniskt förändrat
mellanöra där bakterien tidigare har verifierats.
Det finns direkt dokumentation för:
- P. mirabilis vid kronisk suppurativ otit. (microbiologyresearch.org)
- biofilm i human mellanöreslemhinna vid kronisk otit. (PubMed)
- P. mirabilis i biofilmpositiv vävnad från kronisk
öronsjukdom. (Springer Nature Link)
- biofilm som möjlig bakteriereservoar vid återkommande kronisk otit. (PubMed)
- ökad antibiotikatolerans och persistensförmåga hos biofilmorganiserade
bakterier vid kronisk suppurativ otit. (NCBI)
- anaeroba hydrogenasrelaterade metaboliska system hos P. mirabilis.
(PubMed)
I den aktuella situationen finns dessutom en tidigare
verifierad P. mirabilis-infektion, långvarig kronisk öronsjukdom,
förändrad dränering och en tydlig men inte permanent effekt av den långvariga
ciprofloxacinbehandlingen. Sammantaget gör detta kvarvarande P.
mirabilis-relaterad biofilm till ett konkret mikrobiologiskt och
patofysiologiskt spår som är motiverat att undersöka med inriktning på den
djupare mellanöresmiljön.
Referenser och källor i rapporten
- Studie om P. mirabilis vid kronisk otit:
- Microbiology Research (57 Proteus-stammar
från 38 patienter).
- Studier om biofilm i mellanöreslemhinna:
- Histologisk/elektronmikroskopisk analys av biofilm i mellanörats
slemhinna (PubMed).
- Elektronmikroskopisk påvisning av biofilm i kirurgiskt erhållen
vävnad (PubMed).
- Studie från 2024 på 123 patienter med mucosal kronisk suppurativ otit
(69,9 % biofilm) (PubMed).
- Studie om P. mirabilis i biofilmrelaterad vävnad:
- Studie från 2025 på hypertrofisk mellanöreslemhinna,
granulationsvävnad och cholesteatommaterial (3 fall av P. mirabilis
i biofilm) (Springer Nature Link).
- Studier om persistens och återkommande otorré:
- Biofilm och ökad antibiotikatolerans vid kronisk suppurativ otit (NCBI
/ PubMed).
- Återkommande otorré och biofilm som bakteriereservoar (81 % förekomst
av biofilm) (PubMed).
- Studier om P. mirabilis anaeroba metabolism:
- Forskning om hydrogenassystem och anaerob fysiologi hos Proteus
mirabilis (PubMed / PubMed Central).
- Studier om eustachian tube-dysfunktion:
- Ventilationens och dräneringens roll vid kronisk suppurativ otit (NCBI).
Inlägg med mer fack/akademiskt språk
https://larsschnellsblogg.blogspot.com/2026/08/proteus-mirabilis-i-kronisk-otit-det-ar.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar