Den bifogade
Historik (huvuddragen — betydligt mycket mer har hänt som jag har skrivit ner, har i
dagböcker och sedan 2012 har på Facebook nämnt (för att göra en kringgående rörelse
då det är allvarliga hot som uttalats, som jag haft som minnesstöd och om någon polis
eller media råkat se det och vetat undersöka))
Initialt 1997 var det ett bråk med min dåvarande tjejs ex, som tog med sig ett gäng efter att
han släppts från fängelset efter att ha hotat hennes familj. Jag började se nya personer efter att
jag hade flyttat till Lilla Essingen efter några månader, men direkt stött på en vän till hennes
ex – Jib kallar jag exet för i texten – på en bar. Vi skulle mötas där och prata om saken dagen
efter då det var mycket allvarliga hot som Jib uttalat.
Dessa nya personer var trevliga, men flera pratade om Palme, så även en LK som jag direkt
tänkte var en civilpolis, men senare blev jag osäker på det av olika anledningar. Dessutom
frågade Per Kristian S som bodde vägg i vägg med mig i min nya andrahandsbostad där på
Lilla Essingen, efter en tid om jag ville gå med i och spana mot en extremgrupp.
LK berättade senare att han varit ABAB-vakt och stängt en T-baneingång efter mordet på
Olof Palme. Han berättade även att han varit förste talare på SSU (han var nog 42 år då)
1998, då jag berättade att jag röstat på Moderaterna i valet det året. Senare sade han sig ha
varit U-båtsbefäl, och 1999 (kan ha varit samtidigt) sade han att han var polis (jag såg honom
i polisuniform i en förortstidning 2000–2002 och jag tog senare en kopia på Kungliga
biblioteket).
Vid 1999, efter flera stressande manövrar (de hade kört liknande med folk som kunde springa
mot mig eller hålla handen innanför jackan tittandes mot mig etc., och två civila personer
hade frågat om jag ville bli polis på udda ställen), och jag hade jobbat mycket hårt och med
ständiga uppblossande infektioner med huvud- och öronvärk, men tyvärr utan CRP-svar eller
feber oftast, så hotade Per Kristian mig med att om jag inte gick till ett möte på
skattemyndigheten, (där en Erik S och en kvinna och en man till deltog), så kunde det
hända den person jag initialt hade fått hotad, något.
Då jag tänkte att jag dels blivit drogad minst en gång och varit med om mycket stressande
manövrar som jag beskrivit, utöver redan då nära olyckor, så blev jag mycket rädd att de
kanske skulle stressa ihjäl denna tredje person eller arrangera en olycka. Så jag lade mig platt
där och andades inte ett ord om dessa, och tänkte att det var något misstag.
Alternativt då jag nämnt dem på telefon för att varna vänner att jag kunde ha polisspan på
mig, då sade LK: ”inte kul om internutredningen knackar på dörren”, och ytterligare då jag
skjutsade honom till bankomaten: ”jag har väl inte gjort dig något”, men senare: ”vi kom, vi
såg, vi segrade” och såg lugnare ut.
Han hade svarat i telefon till ett ställe jag ringt till (kopplat samtalet till sig själv, och jag
kände mycket väl igen hans röst) och frågade om jag visste vilka mina vänner var, och jag
sade ”ja” och tänkte ”inte ni”.
Per Kristian hade också innan pikat om att man skulle slå upp saker och ting plus att man
kunde se orden i orden och att man kunde gå fram och tillbaka i texter. Jag, som var trött på
korsord och undrade om de ville lära mig ett hemligt kodsystem, tyckte det var intressant,
men det var utbrännande då man inte hade något facit.
Ytterligare senare kom Robban efter att jag blivit mycket trött och skrämd av hotet och sade:
”det finns specialister på psykisk tortyr”, och jag hade förstått det då.
Efter det, då jag flyttade runt år 2000 och framåt, fick jag i andrahandsbostäder alltid
väckningar frekvent. Den mest ”slumpmässiga” händelsen var då jag på Lilla Essingen hade
en översvämning från grannen ovan, som jag ofta hört vanka lugnt fram och åter på sitt golv
mitt tak, och bara något år senare i stan, dit jag flyttade, en översvämning från ytterligare en
granne ovanför som man påstod var en gammal advokat som de slagit runt på.
Exempel på slumpmässiga händelser till kan jag ange, utöver att se samma personer vart man
än åkte i Stockholm (varav två provocerande tog jag bild på 2011 och anmälde för stalking
2016), var till exempel då jag var på Expressens husets källare där det finns ett gym, Oasen,
och skulle hem och tog hissen som började skena hastigt upp och ner.
Samma sak hände en tid senare uppe på stadsdelsnämnden i deras hiss, där hissen skenade
hastigt upp och ner. Översvämningar och skenande hissar sker i par och aldrig innan eller
efter.
Som sagt, jag hade massor av bekymmer med dels dessa, dels hälsan, men jobbade alltid och
undrade vad som hänt med dem och varför de höll på. Jag hade blivit intresserad av en kvinna
där på Lilla Essingen också.
På vintern 2002–2003 så blev det att rep /livlina släpp, där jag precis skulle släppa och fånga
upp mig med linan, och funderade inte mer på just det då jag tänkte att han som gjorde det
var någon i LK-gruppen (eller emot, som internutredningen) efter hur han pratade och
betedde sig.
Men dagen efter, då han betedde sig annorlunda och inte tittade mig i ögonen, så slog mig
tanken att han gjorde det väl i trötthet och med en dum tanke och inte med flit, för han hade
inget på kroken att göra utan att säga till eller linda upp, utan den låg som vanligt med repet
fäst i mig.
Senare på sommaren, på en camping där jag bodde, då sökte jag efter hur man anmälde en
person till JO, och flera nya nyfikna grannar länge sökte min uppmärksamhet.
Dels en som bara kom fram till mig en dag och sade att där (rakt över gatan) bodde Sigvard
Cedergren, sedan vände han och gick in. Ytterligare en av två som bodde i en stuga sade en
dag till mig att ”talar man om konstiga saker så kan man bli inlåst på mentalsjukhus under
lång tid för paranoia”.
Jag undvek dessa och hade bara svarat dem kort och artigt. I alla fall, jag tror det var här, som
sagt, jag började titta efter JO mer då jag fått omnämnanden och konstigt yttrande av en
person runt en händelse i Göteborg, vilket jag behövde klaga på om jag senare skulle bli
trodd om jag behövde ange LK-gruppen.
På sommaren sker en vansinneskörning i Gamla Stan med två dödade och många skadade
och jag tänkte att det kan vara lätt att orsaka en olycka för någon och tog illa vid mig av den.
Oron för hoten jag fått och att repet släpptes började gnaga och dessa som hotade med
mentalsjukhus-inläggning om man pratade om ”konstiga saker” förstod jag skulle kunna få
rätt ske om det var tillräckligt många villiga runt som hjälpte till med subtila händelser om att
det kan hända någon något, vilket gör att man håller tyst och står ut (lycka till och berätta om
LK-gruppen om de låst in dig på mentalsjukhus för paranoia, lycka till).
Jag började fundera på vad dessa LK-gruppare var för några egentligen.
Jag lämnade in JO-anmälan och det blev en utredning som inte ledde någonstans.
Jag hade fått en ny lägenhet i andra hand och flyttade dit, men återigen en fridstörare som
väckte mig på nätter och en ny granne bredvid som snackade skit om mig senare.
Just den personen som jag hyrde av då hade jag sex år innan nämnt att jag ville skydda, så de
kan ha stämt i bäcken och arrangerat sig som nya grannar, då denne flyttade dit.
Eller så utnyttjade han under att jag bodde i andra hand, då han spelade datorspel så att
möblerna darrade uppe hos mig och följaktligen väckte mig igen, som på ställe efter ställe
innan, där den som bott innan bara hade hört svagt ibland hans spelande.
Senare på vintern kom han igång igen strax innan nyår till 2004 och jag var trött, oroad över
det som hänt på sommaren och hade druckit brännvin och öl och ville bara sova.
Så jag tog en klunk ur en Theralenflaska och gick in i koma men pratade i telefon samtidigt.
Jag vaknade upp dagen efter, utvilad, men såg ett telefonnummer på telefonen som jag kände
igen då jag hade samma på en tidnings tipstelefon och har fragment av att jag blev
rundkopplad och att jag fick säga ”koppla” så kopplades samtalet från nummerupplysningen
vidare och jag pratade nog om LK-gruppen, och ingen reaktion.
Så jag tog nog på mig världens alla brott, och förmodligen otrevlig då jag ville att de skulle
lägga på då jag visste att telefonen länge var avlyssnad, förmodligen för att det skulle bli en
utredning. Hade gjort samma 1998, men nog ångrat mig i koman och vände det mot mig själv
även där.
Stress, brännvin och koma, plus annars ständig värk i bihålor och öron lunga är ingen bra
kombo, men därefter ser jag lite saker och dessutom anmäler Per Kristian för hotet 1999.
Sedan avvaktar jag med flera händelser runt mig med fortsatt strul, men lite annorlunda, och
jag mejlade från mitt jobb på Arla 2006 och ändrade ett vittnesmål jag gjort i
Palmeutredningen 1988 och 1989, då jag funderade på om det var det som de ville att jag
skulle korrigera då det var så mycket ihållande störningar och fel.
Från de få nya jag stötte på kom prat som rörde Palmemordet (innan hade en jag sett ofta,
kommit bakom mig på en buss och sagt tyst ”vi trodde du var ryss” så jag trodde att det
möjligen var att man skulle låta som en tok om jag nämnde Palme, ryssar och LK-gruppen).
Jag hörde inget av Palmeutredarna så jag skickade en kopia 2009, sedan raderades mina
bägge mejlkonton av mejlföretagen.
Först efter mycket mer strul, frånvaro av läkarvård med ideliga infektioner (som jag nu till
och med har sett att man har förfalskat, ändrat och ljugit i ÖNH-journaler) såg jag mitt namn i
en blogg.
Där hade man vinklat det till att min bil, som parkerad blev påkörd och skrotmässig av en
ambulans 1985-12-27, skulle ha blockerat Sigvard Cedergrens färd förbi mordplatsen då
Palme mördades precis innan skotten.
Utöver det stod det om mitt sällskap mellan
1985–1986, även i kommissionen efter nystarten 1996 till 1999 att hon misstänktes ha tagit
Palmes skattebesvär och raderat databanden bara timmar innan mordet samma kväll på
Länsrätten där hon jobbade som förstenotarie, och där hon med all säkerhet kände till
rutinerna med att chefen där alltid tog in en kopia på ärendena på sitt rum.
Så bara en som inte känt till det kan ha till exempel spillt kaffe på det och hoppats på att man
trott att det var posten som slarvat bort det och att de aldrig nått Länsrätten. Hon var väldigt
stolt över sitt jobb för övrigt.
Annie F hade trott att vi åkt i min bil och angett nästan rätt registreringsnummer och Sigvard
Cedergren angav bilen som en vit Volvo.
Så jag förstår att detta rönt intresse så jag kontaktade bland annat polisen som hade kopia på
krocken och lade ut offentligt på sidorna och hade trott att det skulle redan innan gå att
anmäla LK-gruppen när jag väl fick ork och tänkte då jag förstod allt nämnande om Palme att
detta var förklaringen att nu skulle det bli en smal sak om jag ville, men det är locket på.
Jag har ju varit utsatt för väldigt grova brott under så lång tid och med det LK sagt om sig
själv och sin roll som ABAB-vakt runt Hötorget, plus att Länsrätten hade ABAB som vakter,
och det faktum att ingen runt honom eller han nämnt mig i samband med mordet.
Så jag funderade på om det var meningen att fånga upp potentiellt för dem farliga vittnen,
utöver det jag sett kring dem.
Så jag tipsade Palmegruppen om honom 2019 då han hade möjlighet och förmåga att utföra
handlingen, alternativt hjälpa till att skydda gärningsmannen.
Kort efter detta fick jag ett möte av en bil i hög fart på min sida.
PU förhörde mig inte alls, men jag fick veta att mejlet jag skickat från Arla 2006 inte fanns,
men kopian från 2009.
Min tolkning av det är möjligen att ingen skulle höra mig eller undra varför jag hört av mig
just då, 20 år efter mordet.
Då inget händer, förutom lögner och fortsatta tråkigheter på arbetsplatsen så att det blir
omöjligt att jobba kvar, dels av en som förmodligen blivit värvad alternativt att de förstod att
jag skulle söka det jobbet, och placerad honom där och som bland annat visste saker om mig
som denne inte borde.
Och att facket var med och skrev en falsk varning om mig med falska uppgifter och dessutom
hade arbetsgivaren vid en nackskada fått ÖNH-vårdens papper till sig, vilket jag har på band
plus att det som läggs fram mot mig i varningen inte stämmer.
Då raserades hela den ekonomi jag byggt upp och kommit bort från Kronofogden, trots att jag
levt under existensminimum i 20-tal år och hållit mig på rätt sida av lagen och försökt bli fri
från sjukdomen, vilket nu visat sig vara fyra stycken tröttande och värkande sjukdomar.
Jag åkte till och med till Estland för att få opererat i bihålor på ena sidan.
Då trakasserierna fortsatte så bestämde jag mig för att anmäla mordförsöket från vintern
2002–2003, för då måste de utreda allt och han har ingen rätt att ta mitt liv, även om det var
andra liv jag var mer rädd över.
Jag skriver då direkt till en åklagare, då min stalkinganmälan 2016 blev ifrågasatt som då jag
frågade varför inte bägge personerna som jag fotade och anmälde syntes i anmälan, så
svarade de att det fanns det ingen plats för.
Och när en kvinnlig polis ringer mig på en lördag om detta och säger ”du låter som ett
sjukhusfall”, så lämnade jag in en klagan med inspelningen till JO, men ingen åtgärd då
heller.
Så jag fann för gott att vända mig direkt till Särskilda åklagarkammaren. De skickade det till
en åklagare som med rubriceringen ”tjänstefel” svarade att det inte gick att se att ett brott
förövats.
Liknande med överprövningen och jag har inte orkat ta det till Riksåklagaren ännu, då jag
efter operationen i Estland och rörinsättning i höger öra höga blodvärden, plus nu två
väntande operativa behandlingar för livslångt besvär och behandling mot tog långtradarkortet
efter 20 år som lastbilschaufför och orkade börja läsa in gymnasiekompetensen och just nu
studerar på Stockholms universitet, 58 år gammal.
Lars Schnell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar