Inledning till boken "Rättshaveristerna"
Jag har redan nu cirka 300 sidor – plus dagbokssidor som jag delvis har lagt in i denna länk till JK-anmälan – till boken *Rättshaveristerna*. Titeln syftar på den LK-gruppens metoder och högst troliga korruption för att tysta ner. Jag skrev bokens utkast i två delar, där jag började med berättelsens början efteråt, eftersom jag först skyddade LK-gruppen. Men här kommer det att läggas fram kronologiskt. Det kan kanske se lite rörigt ut med skrivdatum som t.ex. 2002 och 2003 och publiceringsdatum som 2010 och 2011, men jag håller den så kronologiskt som möjligt och lägger till del 3 från 2015, då jag fick reda på att det faktiskt handlade om Palmemordet och de felslut som ledde fram till dessa misstankar kring min vita Volvo 244. Dessutom handlar det om min dåvarande partner, Annie F, som vissa ville få det till att hon på sitt jobb på Länsrätten skulle ha haft något att göra med försvinnandet av Harvard-akten, som rörde Palmes skattebesvär.
Jag vill tillägga att jag under denna tid på 90-talet jobbade hårt på olika tunga jobb, trots kraftiga bihålebesvär och astmaliknande symptom som kan bero på en liten alfa-1-antitrypsinbrist. Jag lindrade dessa besvär ovetande med Sudafed-liknande läkemedel i låg dos, i genomsnitt en gång per månad. Utöver detta hade jag höga blodvärden som gjorde att jag kunde jobba hårt hela dagar och ofta fick förslag om fast anställning utan provotid. Men det kändes stressande, eftersom jag ofta var dålig i bihålorna. Långt senare, trots minst tre lömska läkare, fick jag bot och bättring på dessa besvär, vilket kommer framgå i texten. Jag inser nu att dessa läkare förmodligen hjälpte LK-gruppen att hålla mig tystad, medan jag själv väntade på att vissa tider skulle förflyta så att inga andra, som till exempel arbetsplatser, skulle bli indragna oförtjänt. Även år 2013 avvaktade jag, eftersom jag fortfarande jobbade tungt och var dålig i bihålorna trots en operation på en sida. Det krävdes ytterligare en operation, som jag fick utomlands, plus en operation i öronen som nu är gjord. Ytterligare en operation är planerad för våren 2025.
Summa summarum: Jag umgicks ibland med folk som slarvade. Vissa rökte brass, och det blev nog för dem som en tröttande sjukdom – de baxade ofta. Det var absolut inte som det som sker i dagens Sverige, utan mer hedersamt på den tiden. Andra busade i brist på annat, och dit hörde väl jag också, men jag hade länge varit trött på det, när man kopplade in hjärnan. Att leva som en värsting brottsling var inget jag strävade efter. Redan i unga år hade jag besökt två läkare för eviga förkylningar som också saboterade sömnen, men dessa negligerades – kanske för att många i förorten rökte brass och sökte sjukskrivningar, så jag drogs kanske över samma kant. Tyvärr förstörde detta mycket. Men när jag fick en osannolik person och dennes vänner hota en flickvän och andra runt mig, och sedan fick jobbförslag som jag inte kunde ta, tänkte jag att jag skulle ändå bryta och söka hjälp för förkylningarna igen och ta ett fast jobb. Jag funderade på att om jag småbusar, kan resurser som behövs på annat håll bli upptagna i onödan, eftersom hoten från denna person var så grova och psykiskt sjuka att man först reagerade men sedan tänkte att sådana personer går inte lösa på stan om de verkligen är sådana. Men på senare år har jag sett att de är vanliga i den krets där LK-gruppen håller till och företräder, och jag fick ett liknande hot från en av dem i LK-gruppen 1999.
Första sidorna
Punkter till boken 1997 Del 1 (Rättshaveristerna)
Startdatum: Söndagen den 9 november 2003
Första Publiceringsdatum: 19 december 2010
Jag börjar skriva denna bok den 19 december 2010 med boksutkassten från 2002-2003 . Jag känner mig tvungen att skriva nu eftersom allt saktas in, fördröjs och försvinner. Jag hade tänkt att skriva detta först under 2011, men jag lägger ut det nu, bit för bit, för att skriva större delen av boken på nätet 2013, samtidigt som jag lämnar in en anmälan. Det kan vara påtryckningar, men det har hittills verkat som försök till nedtystning. Senaste dravlet var att jag inte skulle få f-kassepengar som jag väntat på i tre månader, och allt försenas runt omkring arbetet. Jag hade inte sjukskrivit mig eftersom papper inte nått fram och läkarintyg kom sent. En massa andra saker känns som rena förhalningar, och jag måste köra ut detta på bibliotek eftersom jag inte ens har 249 kr till modemavgiften. Jag måste skriva detta eftersom jag skulle skämmas om andra råkade ut för samma sak och jag inte sagt något. Jag lever under kraftiga hot, så jag försöker vara så anonym som möjligt just nu, så att den S-märkta LK-gruppen inte kan skylla något på att vem som helst kan ha utfört detta. Detta ligger även hos polisen, CU, Amnesty och en annan hjälporganisation. Vissa namn är riktiga, men de fattar tydligen inget, så man får se om gemene man förstår bättre.
Jag lämnar lite memon från t.ex. 2003 som raden under, men det är den 19 december 2010 som jag börjar göra den publiceringsklar utan för mycket namn som inte ska bli drabbade av hastiga hämnd, utan låta folk besinna sig lite. Kommer att koda en del. (Skriv startdatum: Söndagen den 9 november 2003)
Först lite bakgrund som andra kan verifiera vissa av händelserna, innan LK gruppen och långt senare då jag får veta att man har anklagat mig för delaktighet i Palmemordet i bloggar , i fb grupper etc.
1. Hösten 1996
Jag umgicks med en kille (kan
kalla honom för "Janne") från en förort. Vi var ofta på en krog på
Söder i närheten av hans bostad där jag ibland övernattade då den jag hyrde av
på Kungsholmen sålde sin lägenhet. Innan jag började umgås med honom igen hade
vi avbrutit kontakten ett tag efter en dödsolycka som han blev dömt för
vållande till annans död . År 2007 (inte 1997) kom jag på hur olyckan måste ha
gått till då jag satt bredvid och polisens beskrivning med däcken stämde inte.
Mannen som senare avled av hjärnblödning hade även däckmärken på benet och
måste ha dragit sig själv under bilen då han måste ha haft en vindrutetorkare
kvar i handen då han föll bakåt från sidan på bilen. Jag sade till Janne att vi
måste gå direkt till polisen och berätta precis som det ligger till. Men han
väntade ett par dagar. Han mådde inte så bra, men jag tyckte att han var dum
som inte gick upp på en gång. Efter ett tag gick han upp, och när jag visste
att han var där så gick jag också upp.
2. Bönder och
skinns
Jag träffade några
"bönder" (från en bit uppåt landet) genom en person och vi hade kul,
men så såg jag att ena killen (kan kalla honom för "Kalle") hade
bekanta bland skinnhuvuden och högerextrema. Jag fick genast ett dilemma då jag
aldrig har gillat nazister, men så tänkte jag att Kalles tjej var av annan
religion från öststaterna i Europa och jag kunde ju alltid så några frön genom
att berätta att jag hade utländska vänner. Skinnhuvudena verkade acceptera det,
men det var värre med den ena som jag såg oftast då han inte verkade gilla
några svart håriga över huvud taget. En gång sade denne att jag sagt en massa
skit om några gäng då jag lagt mig full. Jag tänkte att det stämmer nog inte då
jag inte hade något agg mot åtminstone minst det ena gänget och inte funderat
på de två andra. Fick höra att han gjort samma sak senare då denne pratade med
en person och beskrev det som ett skämt då folk inte kan svära på att de inte
sagt skit då de varit packade och inte vet om de fått en minneslucka. Mycket
obehagligt skämt. Kommer att beskriva två sömnprat i boken som jag själv varit
med om på riktigt, men med theralen och alkohol, hot, stress, börjat tröttna på
situationen och krigsliknande beredskapssituation runt omkring.
3. Kalle och pistolen
Efter ett tag tog det slut med
Kalle och hans tjej och han träffade brudar på löpande band men började också
kröka mycket och tog amfetamin och tabletter varje dag. Han blev jobbig i
största allmänhet. En gång i Fruängen fick han ett snedläge på sin nya dåvarande
tjej som jobbade på skattemyndigheten och började armfäktas på henne. Jag
särade dem och han gick in i sovrummet och hämtade sin pistol och riktade den
mot henne. Jag tog hans arm och hand och riktade pistolen mot bokhyllan och
sade åt honom att nej nej nej, varpå han släppte pistolen så att jag kunde
stoppa på mig den. Tjejen hoppade som en gasell på soffan och ut genom rummet
och sprang ut ur lägenheten. Han hade yttrat ett par väldigt överdrivna saker
innan men de var så knäppa så jag trodde att han skojade eller visade sig tuff
då han fått kontakt med vissa kriminella. Han var nog egentligen en mycket
snäll person men hade blivit blåst på dels pengar ett antal gånger, dels börjat
oftare med uppåt och tabletter men i grunden högkonsument av alkohol och det
kan nog göra vem som helst bäng. Han började senare på AA och gifte sig med en
polis som han känt sedan tidigare. Sist jag hörde något från honom hade han
blivit ordentligt religiös och skilt sig.
4. Rakade huvuden och whisky
Många av Jannes kompisar roade
sig med att raka sina huvuden, även utlänningar. En kväll satt jag där och
väntade på något och hade druckit whisky. Jag var ganska långhårig men tänkte
att jag aldrig vill se ut som ett skinnhuvud (även om det var på modet då att
raka skallen, speciellt för begynnande flintskallar, vilket ser mycket bättre
ut än överkammat). Efter ytterligare någon whisky skred jag till verket. Jag
gick in i badrummet, ställde in trimern men gjorde fel. Jag lade ner den, och
eftersom det var mitt i pannan (förbannade whisky :) ) blev jag tvungen att
raka av allt. Det var kallt ute.
5. Efterlyst och stulna bilar
Jag var efterlyst för
inställelse i fängelse då jag hade en månads fängelsestraff att avtjäna. Jag
hade som princip att aldrig åka i en stulen bil. men gjorde ett undantag en kväll då vi skulle in till stan, och
polaren hade en ny stulen bil. För det mesta var det nya BMW som tjuvarna tog,
men denna kväll var det en motorsvag ny Audi.
6. Frekvensmätare och polisbevakning
Vi åkte in till ett ställe,
och när vi kom fram sade de som vi mötte att det blev ett jävla liv på en
frekvensmätare precis innan vi hade kommit fram. (Jag bör tillägga att polarens
vissa av dem, vänner kan ha varit bevakade av polisen) Det fanns en mätare som
mätte radiofrekvenser, och man kunde nog ställa in den på ett specifikt band (polisens)
för att sedan programmera in den frekvensen på en scanner. På så sätt kunde man
tydligen avlyssna trafiken på radio, trådlösa telefoner mm.
Här är en **reviderad och mer strukturerad version** av punkt 6, där jag har tagit bort den angivna biten och behållit resten av texten intakt. Texten är nu mer lättläst och sammanhängande, samtidigt som den behåller din ursprungliga ton och innehåll:
---
7. Biljakten och gripandet
Efter ett tag på stället åkte vi därifrån, och han gasade på medan han bytte fil i en tunnel inne i stan. Vi såg direkt en polisbil som lade sig bakom oss och sedan satte på blåljusen. Där började en jakt. Jag hade hört om hans jakter tidigare, då folk kommit haltande och sagt att vi hade jagen och det var (kodar) som körde (det slutade oftast i skogen). Istället för att köra ut på motorvägen, där hastigheten skulle kunna bli mycket hög (man var tvungen att hålla farten uppe i en motorsvag bil när man har jagen) och där de lätt kunde stänga av avfarter, tipsade jag honom om en högersväng (som var mot Solna – inte det bästa valet, då de alltid hade en stor polisstyrka där). Men jag ville ha en slingrigare väg, eftersom jag inte var beredd att offra livet för en stulen bil. När vi kommit på den vägen (jag visste inte att det var mot Solna då), sade han: "Nej, det är ju mot Solna!"
Jag måste ge en eloge till polisen, då det stod vid nästan varje korsning med bilarna på tvären och saftblandarna på, och stoppade trafiken (klockan var väl runt 22-23 på kvällen, så det var inga barn ute). Färden gick på 50-70-vägar, ibland över 170 km/h, och jag såg att han vinglade en del . Jag försökte varna honom för kurvor jag såg och märkte att han höll farten strax under 170 km/h, och då gick det ganska stabilt. Färden gick genom låst stålgrind, ut på gräsmattor mm. Jag vände mig om vid ett tillfälle och fick se ett pärlband med polisbilar och tänkte för mig själv: "Jag som är efterlyst och aldrig annars åker stulen bil sitter nu med denna radda efter mig." Så jag började garva åt det komiska i det hela (kan ha varit spänningen också, då jag aldrig gillat att åka fort utan att styra själv). Han frågade: "Vad skrattar du åt?" en gång.
I alla fall slutade färden med att en civil polisbil flög över en mittrefug (som polaren redan hade försökt skaka av sig poliserna med genom att göra två misslyckade handbroms vändningar) och in i sidan på bilen. Vi fortsatte några meter, men det kom en civil till över mittrefugen, så vi var instängda. Jag tittade på honom, och han höll upp sina händer. Jag gjorde likadant. Hans dörr slits upp, och han "sitter" i luften – han blev uttryckt så snabbt att han i luften var i samma ställning som på sätet. Sekunden efter "sitter" jag i luften. Jag hör honom en gång då de drog hans ansikte i asfalten. De som höll mig på marken frågade: "Vad heter din vän?" Jag svarade: "Fråga honom."
Det kom två poliser från någon annan station som var med i jakten och tog med mig i polisbilen mot Kronoberg. Dessa var mycket trevliga och skojade en del. Bland annat hade jag fortfarande min adress på Alströmmergatan kvar, och eftersom tjejen som ägde lägenheten hette G och de sett att jag var efterlyst, skojade de med mig om namnet, ungefär så här: "Du bodde hos G, och nu är du gripen." Angående bilfärden sade ena polisen: "Du liftade bara, va?" med ett garv. Jag såg polaren komma förbi, helt blodig i ansiktet efter asfalt peeling, och sade " att det var väl onödigt".
Öppen anstalt och barack liv
Jag avtjänade min månad på en öppen anstalt . Jag hamnade på den baracken med flest utlänningar, vilket var lite lustigt eftersom jag var den ende med rakat huvud på hela anstalten. Det var ganska kul där – man var tvungen att busa lite för att tiden skulle gå. På min barack fanns turkar, finnar, zigenare, och några svenskar. En turk som var mycket trevlig pratade jag en del med. Denna turk bjöd hela baracken varje kväll på shai (ett te) med honung. Jag stötte på honom vid ett senare tillfälle.
8. Muck och avsked
Jag muckade runt årsskiftet till 1997. Här börjar den egentliga berättelsen. En som skulle hämta mig, var mycket sen, så jag fick gå in i baracken igen (det är lite jobbigt när man redan har tagit avsked mm). Sent omsider kom han och hade med sig två flaskor sprit, som jag bjöd barackpolarna på. Jag lade flaskorna vid en sten som jag hade fått beskriven för mig tidigare. Jag trodde aldrig att de skulle få se flaskorna, eftersom det var spårsnö, men det gick bra.
9.
Efter att ha muckat började jag återigen gå på krogen på Söder.
10. "Lena" Fingerat namn som övriga namn ,och hennes ex
Det måste ha varit i början av året då jag var ensam på krogen och satt i baren. En servitris, Lena , som jobbade där men var ledig denna dag, kom dit och drack en cider (tror jag det var). Hon slog sig ner vid baren bredvid mig, och vi började prata. Hon berättade att hon hade problem med sitt ex, som bland annat hade ringt till hennes föräldrar och hotat att bryta armar och ben av hennes då 12-årige lillebror för att hon skulle komma tillbaka.
Hon berättade också att han hade skrutit om hur han och hans vänner hade hotat bort hela hans före detta flickväns familj från Stockholm när hon gjorde slut. Jag tyckte att hela historien var makaber. Jag hade själv haft en riktig dåre efter mig några år tidigare när jag träffade en annan tjej som var med barn (dåren var hennes ex). Han hade hotat både med avsågat hagelgevär och 9 mm pistol, men ändå hade han bara gått på mig personligen (förutom vid ett tillfälle då han hade fört bort henne, det är en hel historia där som jag får ta upp i mina memoarer senare). Därför tyckte jag att Lenas ex var ett riktigt kräk, vilket jag också sade till henne. Lena hade anmält honom, och han hade fått några månader i fängelse och besöksförbud. (Lappen med besöksförbud blev, fick jag veta senare, inte inskickad av Lena, så det gällde inte.)
Vi pratade om andra saker, och sedan frågade hon om jag ville spela biljard. Eftersom hon var trevlig (och såg ganska bra ut – jag hade inte kollat så noga innan eftersom jag bara besökte krogen) sade jag javisst. Vi spelade lite biljard och hamnade senare på kvällen hos henne. (Lägenheten tillhörde en kompis till henne som jobbade i musikbranschen. Hennes ex, "JIB", hade även hotat honom, och när jag senare träffade musik killen, som var en väldigt snäll kille, sjönk "JiB" ytterligare i mina ögon.)
Slut för dagen
Jag avslutar här för dagen. Klockan är nu 19:36 den 9 november 2003.
11.Lenas problem
Jag bodde hos Lena på Söder och flyttade sedan till en annan adress på Söder. Under hela tiden satt jag ofta på hennes jobb för att dels hålla koll på eventuellt strul. Vid ett tillfälle kom det in en kille (jag såg först bara honom) som tittade lite försynt runt omkring. Jag förstod att det var något med honom (en ung , ju). Han kom fram och frågade om jag hade en cigarett. Jag sade ja, och han satte sig ner och började prata om JiB och Lena. Då såg jag två killar till som kom fram, och när den ene såg mig, vände han direkt. Den andre var tydligen JiB . Killen som satt bredvid mig sade att vi hade gemensamma bekanta och att vi kunde göra affärer mm. Eftersom jag hade hamnat i ett bråk med två killar var av ena med kniv och inte kunde springa då Lena var med så slog jag dem bägge tills de sprang , utanför deras address (och han tydligen spolat ner något dyrt på toa), snackade han om pengar mm. Polisen hade kommit (de hade blivit nervösa, tydligen), och polisen frågade mig om jag ville att de skulle jaga killarna eftersom de hade snott min jacka mm, men jag sade nej. Han pratade också (tror jag nu) om att Lena hade bott hos sin ex, JiB, och att hon skulle betala halva hyran mm. Jag reste mig efter ett tag för att kolla, och när de började gå, sade JIB något om "Nära och kära" och sedan gick de.
12. Hot och beskydd
Efter ett par månader (tror jag) flyttade Lena och jag till en gata nära Slipgatan. Jag började gilla den här bruden mycket . En dag hade jag sagt till henne att det nog var lugnt med JiB och att jag inte behövde kolla längre (jag ville ordna jobb mm), men hon ville absolut att jag skulle komma till hennes jobb. Så jag var där. Jag minns inte om det var samma dag, men jag satt och drack en stor mellanöl och åt en köttbit (minns inte om det var fläsknoisette eller vad, ointressant, men jag försöker ta med lite detaljer i alla fall) och funderade lite. Jag kom fram till att nu går jag ut och ordnar ett jobb.
Nästan samtidigt som jag tänkte detta kom ett gäng på led in genom dörren (förbi dörrvakten). Min första tanke var att dessa killar (såg tuffa ut) skulle man ha haft att tillgå när JiB och de var där innan (jag hade ringt några vänner tidigare, men de tog detta inte på så stort allvar – de var väl upptagna med sitt ). Men så kände jag igen en av dem som killen som kom fram till mitt bord förra gången. De fortsatte in i lokalen. Jag satt på ena sidan av en avskiljning, och dessa gick utmed baren. Jag reste mig upp och tittade på ägaren och tänkte kommer jan ringa några snabbt. Han slog ut med händerna som att han inte kunde göra något, så jag sprang längs insidan av lokalen och gensköt dem innan köket, där jag trodde att Lena hade gått in .
Den som gick först var JIB. Jag sade "Tjena", och han sade "Tjena" och frågade vad han ville (jag var spänd som fan och tänkte att det bara var att slå så hårt som möjligt när det brakar loss och ta honom först av alla). Han snackade om att han ville ha hyrespengar mm (ena a**** stod med en laserpenna och lös på halsen). Jag frågade hur mycket mm och hade tänkt ordna det bara det blev lugnt runt oss. Efter ett tag, när ägaren och vakten bad dem gå, började de gå. Samma a**** sade "Följ med ut", men mitt intresse var tillgodosett – att skydda Lena – så jag bara vinkade åt honom.
Nu började ett ringande från min sida . Jag vet inte om jag var för lugn eller vad, men jag fick bara höra "Ring igen typ om det händer något" (jag hade förstått att om man var packad eller liknande, men jag hade faktiskt ställt upp på andra i liknande fall och tyckte att det var dåligt. Lena hade sagt "Ring inte för många hit", och ingen kom, så det kändes väldigt ensamt just då. Hon sade: "Jag förstår om du lämnar mig nu." Jag sade: "Jag blev bara mer arg av besöket" (vilket var sant). Jag pratade med någon om hur många dessa var, och jag trodde att de var 6 stycken, men vakten sade att de var 8. Jag hade väl bara koncentrerat mig på de närmast mig. Senare ringde någon till restaurangen och sade att de var 70 stycken, och senare ringde de igen och sade att de var 400 stycken och att vakten (jag?) skulle bort därifrån snarast. Jag stanade kvar. Men jobb mm var återigen bortblåst från min tankevärld – nu gällde det att fortsätta skydda.
Jag drack ett par öl och sade till Lena: "Det är helt okej för dig att ta någon som kan skydda dig bättre än mig." Jag hade varken pengar att köpa skydd för eller ett pålitligt gäng. Hon ville inte det (jag ville inte det heller, men jag tänkte att jag inte kunde garantera hennes säkerhet, och det var upp till henne om hon ville ha mig kvar). Men hon sade att hon ville prata med en man (en känd gangster som kallades "Kodar"). När han kom in på kvällen gick hon fram och pratade med honom. Hon sade att hon kunde lämna sin lön (ca 10 000 kr) mot beskydd. Gangsterns sällskap reste sig hastigt upp och kollade sig oroligt runt.
13. Turbulens och vaksamhet
Det var en turbulent tid för både Lena och mig. Vi bråkade ofta, och jag hade ännu inte ordnat något skydd – jag hade bara två noname innanför jackan. Jag satt dagen efter och höll koll på restaurangen, hela tiden med blicken mot dörren. Dagen innan hade det bara varit en person (en gäst) som stod i baren när de 8 kom in, men nu var det fullt. Jag kände mig spänd men ändå ganska lugn. När tre killar med jackorna på sig trängde sig förbi (i dörren där vakten stod fanns det en garderob där nästan alla måste hänga av sig), och eftersom de såg ut som som killarna dagen innan, trodde jag att det var samma gäng (flest M/A***). Jag sprang upp till Lena, som stod vid barrundningen (där de hämtade beställningarna), och sade: "In i köket!" samtidigt som jag höll ett öga på de som kom in. Men sedan såg jag att dessa killar var från Lugna Gatan. Lena sade: "Ta det lugnt nu, Lasse" (hon skämdes lite över mitt utfall, men ingen som inte visste något kunde ha uppfattat det). De tre killarna kom fram till vårt bord, där jag och ägaren satt bland annat, och de började prata medan jag hela tiden höll koll på dörren. Platsen var perfekt – den var längst bak i lokalen, så ingen kunde komma bakifrån, och man hade full uppsikt över lokalen. Ägaren hade sagt: "Här sitter du bäst", och det hade han rätt i.
14. Tunnelbanan och hoten
Ett tag efter detta hände något på tunnelbanan. Jag minns inte om jag var på väg till eller från något, men jag satte mig i början av en vagn, som alltid med ryggen mot väggen (så jag kunde se övriga vagnen). Det var på Söder, och vagnen var nästan tom. En kille (m/a-typ) – jag minns inte om han redan var där innan mig eller steg på efter mig – började söka ögonkontakt. När jag tittade för att se om det var någon jag kände, tittade han argt bort. Detta upprepades hela tiden tills jag steg av. Då sade han "Poff!" klart och tydligt bakom min rygg. Jag vände mig inte om utan ignorerade honom. Eftersom jag ville förringa JIB och hans gäng för mig själv och ta de "400" som någon form av skrämseltaktik, försökte jag intala mig att han hade hostat. Men jag visste att han sade "Poff", och vissa tankar började stiga upp om de 400 killarna. Jag hade hört att JiB umgicks med pundare (han hade ju en spelklubb mm) och hade sett m/a , så jag tänkte att 400 av det slaget kanske inte är så svårt att skaka ihop. Men jag intalade mig återigen att det bara var de sammanlagt nio (det var ju en svensk med i gänget förra gången) som jag hade mot mig i värsta fall, och att killen på tunnelbanan hade hostat. Jag tänkte att annars måste de ju ha mig under uppsikt, och så kloka kan väl inte sådana som hotar på det här sättet vara, tänkte jag, min då lyckliga idiot.
15. Skyddet och relationens turbulens
Jag vet inte vilken dag det var, men det var kort efter att de 8 killarna hade varit på besök. Lena och jag hade det spänt och jag hade tänkt att om det inte var för hoten mot henne, hade jag lämnat henne för länge sedan. Vi satt på en krog vid Västerbron och åt när hon ringde några personer. Hon fick höra att gangstern hade "lagt" ett skydd över restaurangen där hon jobbade.
16. Slutet och återvändandet till JiB
Det tog slut någon tid efter detta, och hon gick tillbaka till JiB (??). Jag fattade inget. Jag hade frågat henne om hon någonsin skulle gå tillbaka till honom, och om det i så fall var av fri vilja. Hon svarade att om hon gjorde det, skulle det inte vara av fri vilja.
Jag ska hoppa lite framåt i tiden, eftersom det var lite struligt efter att hon gick tillbaka till JiB, och jag minns inte allt kronologiskt. Men jag ska skriva ner det som hände under en tid då allt var lite rörigt, inklusive det allvarligaste hotet hittills lite senare i texten men först monumentet. Detta var sommaren 1997.
17. Hotet på Konsum
Det jag minns av den här episoden skriver jag ner nu. Det hade varit lite tjafs med JIB på telefon, och han hotade att döda både mig och Lena om vi träffades bakom hans rygg, bland annat. Jag hade flyttat till Monumentet, ett ungkarlshotell, för att vara i stan om hon behövde mig. Vid ett tillfälle var jag inne och handlade på Konsum när tre m/a (tror det var tre, men jag minns säkert två) kom in och ropade: "Var är han? Var är han?" Jag kände igen en av dem – han var en av dem som hade varit inne på Lenas jobb och stått lös med en laserlampa. Han var ganska liten, men det tog lite tid att känna igen honom eftersom han hade håret uppsatt på något nytt sätt. Jag ignorerade dem (visste inte vad annat jag skulle göra), och han gick förbi mig i kassan och ut. Jag blev berädd och tänkte att de kanske väntade utanför med hela gänget. Så jag bad kassörskan att få låna telefonen . Jag såg att de hade en Volvo, en lite äldre modell (kan nästan svära på att det var en Volvo), utanför. När bilen åkte iväg struntade jag i telefonen och gick ut. Då såg jag ett bränt foliepapper ligga vid kanten där de hade stått. Jag har hört att man kan röka både tabletter och heroin på det här sättet, och jag har sett det tidigare en gång , så jag förstod direkt vad folien hade använts till.
18. Inbrott och avbokad strid
Nästa episod består i att jag bland annat hade träffat en hygglig kille (c spansktalande ), och vi bodde vägg i vägg på Monumentet. En dag när jag kom dit var min dörr uppbruten. Jag fick veta att det hade stått två killar utanför hotellet och verkat vänta på någon under en längre tid (si och Sv). Jag fick uppfattningen att det var samma killar som hade varit inne hos mig, enligt c. De hade även gått på listen utanför och (en våning upp) gått in hos honom också. Ingen hade ringt polisen eller så (Monumentet är inget ställe man bor på, jag vet det nu – det var ett djävla klientel där. Jag nämner det bara upplysningsvis). Jag gick eller ringde till polisen (minns inte) och skulle beskriva vad de hade stulit (minns inte heller). Jag ljög friskt eftersom jag tänkte att Monumentet kanske hade en försäkring mm, och jag behövde pengar snabbt.
En annan episod – jag minns inte om det var före eller efter inbrottet, men jag tror att det var efter – bestämde vi oss för att träffas, och han skulle ta med sig alla män han kunde hitta för att ta hand om mig. Jag sade: "Det är okej, kom bara." Jag började jaga en pryl (jag var ordentligt trött på fanskapet) och hade fått ett löfte om en, men när dagen var inne hade jag inte fått den (tur var nog det, för de var liten ). Så jag ringde upp och avbokade mötet. Jag fick inte träffa Lena mer om hon inte ville, och det var slut mellan henne och han mm mm mm mm.
19. Lindas försvinnande och oroligheter
Det var en del strul, och vid ett tillfälle (jag minns inte riktigt när) hade Lena blivit förd till en lägenhet i Hammarby. När jag ringde henne på mobilen frågade jag om det var frivilligt (jag hade träffat henne efter incidenten med Monumentet), och hon sade ja. Men hon lät konstig, så jag blev orolig och ringde hennes mamma. Jag sade att jag inte visste om man borde ringa polisen eller inte mm.
20. Liten pryl
Jag fick till slut en liten pryl.
21. K"by" och återförening
Det kan tyckas lite rörigt nu, och det är det också. Jag minns inte om jag hade varit i K"by" med Lena eller inte. Jag har inga direkta referenspunkter, och i en punkt nedan dagen efter inbrottet blev jag så chockad efter ett hot där jag inte fick hjälp av polisen..
Vi blev ihop igen, och jag tror att Linda var i K"by" då. Jag åkte buss ner dit. På bussen kom jag i samspråk med en man som läste Expressen. När jag var klar med min Aftonbladet fick jag låna hans tidning, och när jag erbjöd honom min tidning sade han: "Jag tar inte i skiten." Jag har hört det uttrycket senare också. Jag minns det , för det var lite lustigt. Jag det var på en pub som jag kommer till senare.
Jag kom till K"by", och Lena visade mig lite runt. Vi badade mm. Jag minns inte om det var den här gången, men hon fick solsveda i ögonen, och handlade ögonsalva som gjorde detbättre i ögonen. (Jag var där två gånger, kanske tre, men eftersom jag inte minns de separata gränserna så att säga, skriver jag vad jag minns därifrån tillsammans.)
1:a besöket
Vi var på stranden, och sedan ville hon ha en cider. Vi gick upp till en restaurang i K"by" som hade en uteservering på gatan. Hon gick på toaletten, och jag noterade att det stod en man (inte storväxt) av svensk/nordisk typ och kollade på mig. När jag tittade tillbaka, tittade han bort. Vi höll på så ett tag, och tanken slog mig att detta kunde vara något, men jag slog bort den och tänkte att jag var övernojig – vi var ju i inte i Stockholm. Mannen stod vid entrén där Lena hade gått in. När hon kom ut blev hon upprörd eftersom hon hade sett mannen på stranden tidigare, och nu stod han utanför entrén. Hon undrade varför jag inte åtminstone hade rest på mig när jag såg någon vänta. Jag kände mig lite dum, eftersom jag hade hört att Jib hade varit i K"by" med henne och att han även ringt dit och hotat . Men jag tänkte då att ingen kan vara så att de menar allvar med sådana hot. Och om jag hade varit i närheten av sådana hot, hade jag gått och gömt mig ett bra tag. Men den här killen hade sagt detta nyktert och även suttit på kåken för det (öppen anstalt) och tagit med sig ett helt gäng för att försvara sitt agerande. Så någon skam kunde man ju inte vänta sig där. Jag skämdes lite för att jag hade tänkt tanken att det kunde vara något men inte gått fram och typ spelat att jag också skulle på muggen.
2:a besöket
Lena kände sig misslyckad och ville återvända till Stockholm. Eftersom hon hade gått på dansskola i många år ville hon förverkliga sig typ, och jag ville absolut inte att hon skulle tillbaka. Vi bråkade om det. Jag vet inte om det var då, men tidigare hade hon pratat om pengar och att JiB hade mycket mm. En gång tidigare hade hon sagt att något dåligt och jag hade då spenderat cirka fyra månader och "vaktat" henne mot den här herren på hennes jobb, så jag blev inte glad. Jag hade förstått att hon var imponerad av sådana killar, så jag sade: "Jag är lika som Al Capone." Då försvann intresset över att åka , och hon pratade inte mer om att åka till Stockholm. Jag tänkte att hon var lite larvig, men var glad att hon inte verkade så ivrig att åka tillbaka.
Vi cyklade runt och kollade på villor mm och pratade om att bosätta oss där (vilket jag tyckte var en väldigt smart idé).
22. Hotet och polissamtalet
Detta var ca ett dygn efter inbrottet som Jib ringde mig. Jag satt på en gräsmatta i Hammarby och hörde honom säga: "Alla vi 8 man som var på Lenas jobb är nu på väg upp till din (kodar) för att våldta och döda dene." Jag blev först arg och sedan rädd. Han garvade och upprepade: "Alla vi som var där är på väg upp till din (kodar)." Jag tänkte att han inte kände till adressen eller något, men insåg sedan (någon sekund senare) att han kunde ha pressat Lena .
Jag ringde polisen (jag hade inte för vana att göra det, eftersom man löser sina problem själv) och bad den manlige operatören att placera en målad synlig polisbil, inte en civil, vid adressen de hotade. Men han sade att de inte skulle göra det. Jag kände total frustration till slut när han nekade, och jag hörde att han flinade till. Jag tänkte snabbt och var tvungen att få dem dit så fort som möjligt, så jag sade med kylig röst: "Jag heter Lars Schnell och är en galen rånare. Jag har en kulsprutepistol och kommer att knäppa dem en efter en." Då blev det mer fart på honom, och han frågade: "Vem ska du skjuta?" Jag svarade: "De som hotar min (kodar)." Han frågade om de hade hotat mig per telefon (eller liknande) och tog mitt mobilnummer när jag sade att jag hade fått hoten på telefon.
Jag minns inte vad jag gjorde efter det, men jag blev lite förlägen efter att ha (kanske var bakis) dels ringt polisen och dels beskrivit situationen för en vän som hade kommit vid ett tillfälle efter restaurang hoten. Han sade att det var väl okej att ringa då. Till mitt försvar var jag i den villfarelsen att alla riktiga dårar satt inlåsta. Jag sökte lite kontakt med folk eftersom jag förstod att jag inte skulle klara detta ensam. Vid ett tillfälle, när jag åkte hem, var jag nära att slå sönder hans ruta (JiB).
23. JiB galenskap och lögner
Jag tänkte: "Den här mannen är inte klok. Han har inget vett .Jag hade hört att han hade gott om pengar och även startat en pub i Spanien (tror det var där) mm. Han rörde sig med m/a, pundare mm (han är tydligen halv m/a). Vid ett tillfälle hade Lena frågat honom hur han hade kunnat hota hennes familj på det sättet, och han hade svarat att han hade sett det på amerikanska långfilmer. Eftersom han måste ha varit över trettio år 1997, undrar man vad det är för galning som går lösa. Att han fick med sig folk är ju inte klokt.
Han hade spritt ut att jag hade gått ner på knä och gråtit när de hade varit inne på restaurangen med 8 man (jag brydde mig inte så mycket om det) och att jag var en pundare mm. Han påstod också att jag hade gått ner på posten i Bredäng och nn den.
24. Heroinmisstanken och hammaren
Vid ett tillfälle ringde Lena , och hon lät konstig – som om hon var påverkad av heroin eller tabletter . Jag har inte så många referenser när det gäller heroin, eftersom jag inte har träffat så många som använder det, men jag vet hur de ser ut då de tagit. Jag vet dock inte så mycket om hur det kan höras på rösten. Jag frågade henne vad hon hade tagit, och hon visste inte. När jag hörde att hon höll på att somna (så mycket vet jag i alla fall, eftersom jag en gång hade en kille i bilen som precis hade tagit heroin och sedan somnade – jag tänkte då: "Bra, låt honom sova av sig skiten", men fick veta senare att de är nära döden när de har precis tagit och faller i sömn, överdos), fick jag panik.
Jag var på en adress (hos en kvinna) och tog med mig till hyggen. Dels för att JiB hade påstått att jag försökt mörda honom genom att byta en säkring mot ett gem i hans bil, som hade börjat brinna. Han nämnde också en massa tunga namn som tydligen hade åkt med – killen måste ha busskort för det gänget. Dels för att vid ett tillfälle, när han ringde mig, hade jag sagt: "Vi kan väl prata om saken, och jag kan vara där på fem minuter." Men då skulle han ha ett helt gäng med sig, och jag frågade om jag såg dum ut. Så jag förstod att han var skraj och hade ett gäng runt sig. Dessutom hade Lena sagt att han hade erbjudit folk 20 000 kr för att hitta min (kodar) address.
Jag ringde en kille som var tillsammans med en tjej från ett pub/fik, och han av alla kom och skjutsade mig. När jag såg Lena i trappan, sprang jag över och hämtade henne.. Senare, när hon åter var hos honom (jag vet att det hela verkar helt dumt nu, men jag tvingar mig inte på någon , och lyssnade på det hon sade först- att hon inte skulle återvända frivilligt tillbaka), hade han blivit livrädd när han hörde att jag hade varit utanför.
25. Jägermeister, amfetamin och AA-möten
Vid ett tillfälle - strax efter att jag ringde polisen- var jag uppe hos en bekant som var en flitig Thailandsresenär. Vi drack vin och öl. Jag var helt tom och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville inte tänka på det som hade hänt och kunde inte hitta någon lösning på problemet. Jag kunde inte ens ringa polisen, eftersom de tydligen struntade i folk runt mig mm. När det jag drack nästan var slut, frågade jag resenären om han hade mer, men han sade att han inte hade något. Han gick och lade sig och somnade ,jag såg i hans barskåp en halvfull Jägermeister och jag tänkte at även då det är likör så är det alkohol i den. Jag drack den, och sedan minns jag bara att jag först stod på Statoilmacken i Midsommarkransen och terade 90 000. Jag var helt borta – dels hade jag i skallen att de inte hjälpte de mina, och dels var jag rädd som fan för ett annat hot/varning sedan ganska lång tid tillbaka från en lirae helt plötsligt mm. Jag fattade inget, och när jag någon/några dagar senare kom till sans, tänkte jag att jag måste ha blivit galen av all stress jag hade varit med om.
Men resenären, som jag snart talade med, sade att han hade sagt att han inte hade något att dricka, eftersom denna flaska hade han haft med sig utomlands och haft med sig cirka 7 gram amfetamin i flaskan. Således var det säkert minst 3,5 gram kvar, och det hade jag druckit. Jag vet inte vad en sprutnarkoman tar, men det rör sig nog max om 1 gram, och det var förklaringen.
Men det var jävligt pinsamt, och jag tror inte att jag har varit på denna mack sedan dess. Han sade att han hade vaknat när jag var på väg ut, och han hade frågat vart jag skulle. Jag hade tydligen svarat: "Jag ska fixa (eller liknande) en m/a." Jag blev lite skraj över att ha varit så borta och hade sagt så och gått i väg. Så jag gick till Mariapol och gick en 14-dagars Minnesota Kurs jag väntade på mitt körkort också så det var för både ock.
Lena var intresserad först av att gå med eftersom hon tyckte att hon drack för mycket på jobbet (hon var tillsammans med mig ett tag, men efter cirka en vecka på Minnesotakursen tog det slut . Minnesotakursen var intressant, men jag kände inte igen mig riktigt utan var ett sett att se folk samtidigt som jag behövde avvakta utan att göra något förhastat. Jag mötte en croupier där som hade ett bord på ett ställe vid Fridhemsplan (som jag kommer till senare), så jag stannade kvar tills det var slut och hade en kontakt där (hon sade att det såg bra ut om man, som jag, hade blivit av med körkortet, plus att jag ville att allt som hade hänt skulle lägga sig). Jag gick hos henne (jag minns inte vad hon heter, men såg henne på TV för ett tag sedan, i somras tror jag det var).
De tog blodprover mm, och eftersom jag jämt var förkyld, hade jag spenderat en förmögenhet på hälsokost. Läkarna hittade inget, och jag trodde att det var jag som var gnällig och att alla var förkylda (snyft). Hon sade: "Du har alldeles för mycket näring i blodet." Jag svarade: "Jag äter mycket hälsokost eftersom jag jämt är förkyld." Just detta fick jag veta många år senare var höga blodvärden och som är en blodsjukdom och med missvisande blodprover från 2011 så fick jag behandling först 2021 som jag klagat på labben och avvaktar nu 2025 en patientskadenämndens utlåtande ang, då LÖF nobbar. trots att chansen att det ska vara rätt gjort bara är 0,055%.
Med bihålorna och detta så var jag ordentligt sjuk men jag fattade inte det riktigt utan blivit van med ständig huvudvärk förkylning etc som blev sämre då jag nu inte heller på grund av bråket använde den låga dosen sudafed liknande en gång per månad då man kunde bli stressad av den och det behövde jag inte nu.
26. Lena och efedrin
Jag mötte Lena ett par gånger till. Ena gång var jag jätteglad att se henne och att hon var oskadd – jag hade undrat. Den andra gången hade hon tagit efedrin, ett uppiggande medel som en del använder i tränings- eller bantningssyfte. Det finns bland annat i hostmedicin Mollipect. Jag har aldrig gillat verkan, men jag märkte i somras, när jag hade hosta i husvagnen och fått Mollipect utskrivet tidigare, att det gick bättre att skriva efter att ha tagit det. Jag hade hört det av en författare men trodde inte honom då. Lena hade tagit alldeles för mycket efedrin och blivit skakis. Hon bad mig att när hon dog (blev mördad) ville hon ha Candle in the Wind mm på sin begravning. Hon såg också att hennes smycke av guld, som hon hade runt halsen, var borta. Jag lovade att ordna en ny och försökte lugna henne. Hon berättade också att hon hade träffat ett gammalt ex till mig och att vi hade gemensamt tycke mm. Hon sade också att A***, den lille m/a med laserpennan, hade sagt att Lena var fin, men att han hade fått hålla tillgodo med sådana som mitt gamla ex, som tydligen hade gått ner sig. Jag brydde mig inte om rykten de spred om mig, att jag var någon pundare mm, eftersom jag föraktade dessa människor och deras enda försvar var att de var heroinmissbrukare – en del av dem.
27. Jobb och avslut
Jag ordnade jobb och jobbade ett tag och väntade väl på att höra av henne.
Jag hade inte tänkt att skriva så utförligt, men det är lika bra att få jobbet gjort. Jag har missat en del, men huvuddragen börjar nog synas i denna del av del 1.
Dagbokssida lite ned kortad – Fredagen den 16 januari 2004
Kl 09:29
Jag har sovit gott och ska fortsätta med boken om jag orkar. Jag skrev bara cirka 10 sidor i går, men det var jobbigt att få allt på rätt plats och ändå försöka hålla det lätt överskådligt. Nu när jag sitter här funderar jag lite på tiderna förr och blir lite sentimental. Men jag har väntat så länge, och jag har insett att vissa inte har begått några direkta brott mot mig, så det är inte farligt för dem. Men om det är så att de visste allt, är det min plikt att vidarebefordra deras ageranden.
Kl 09:59
Vädret är mulet, och temperaturen är –0,1°C. Jag skriver den 22 augusti 2004, som jag skrev i tvåan, så jag tror att några utnyttjade min taskiga sits och gick kanske över huvudet på vissa, eftersom de inte begått några brott om de inte har planerat detta i samråd. Och att drogningarna och de förmodade mordförsöken var en del av planen.
Kl 14:33
Jag har skrivit lite grann och tog ett bad. Innan dess ringde resenären och pratade om vinylskivor, och jag pratade om sura viner mm (synd att man var packad den 30/12-2003 ) (Förtydligande 2025-03-11 koma samtalet efter klunk med theralen) .
Jag såg att någon hade skrivit i snön på taket. Först såg jag inte vad det stod, men sedan såg jag att det stod "JiB" med en kvinnlig handstil. Jag tänkte att det kan vara värt att slösa det sista fotot på det, men tänkte sedan att vinkeln inte är så bra. Jag satte mig i bilen och såg då att även bakrutan hade "JiB" skrivet på sig, och det stod "E" (och något som såg ut som ett "n") "I K", nästan som "Erik" men inte. Så jag körde bort en bit och fotade det (kan ha varit snorungar) och körde så jag tänkte att om jag kör med värmen av till Farsta kan jag köpa en kamera till (en gångs med 27 bilder) där och fotade om det ännu är kvar på taket. Jag tankade och kom till Farsta. Då såg jag att det stod väl synligt kvar. Jag handlade en kamera för 49 kr och värmeljus för 19 kr (50 st) och gick ut. Jag funderade på att köra bort innan jag fotade, men tänkte att det är ganska vanligt att ta foton för annonser mm på bilar, så jag tog tre–fyra bilder. Sedan, när jag klev in i bilen, tog jag även ett foto på dagens Expressen (som jag köpte när jag handlade) för att datera det hela. Jag har skrivit mycket om JiB i går och har även fyllt i lite i dag på en punkt.
Kl 15:03
Vädret är mulet, och temperaturen är –1,3°C. Jag har ett déjà vu angående det jag skrev ovan i dagboksbladet om att jag kommit överens med någon att denna ska skriva eller göra något med bilen.
Röd text skriven den 18 januari 2004 kl 19:37
Kl är nu 16:18 på lördagen den 18 januari 2004. Jag ska fortsätta med bokens punkter men kommer inte att utelämna så mycket som jag tänkt från början.
---
28. Essingebrogatan och JiB
Jag bodde som sagt på en adress och letade efter en lägenhet via Bostaddirekt. Jag fick tag i en på Essinge Brogatan av en man vid namn U O. Resenären var med när jag kollade lägenheten mm. Jag funderade givetvis på det där med JiB och att han hade sagt (jag fick veta det av Lena) att han skulle betala 20 000 kr till den som hittade min (kodar) address. Men jag tänkte att han nu inte har någon anledning att bråka, och det har gått ett bra tag. Jag hade givetvis det i bakhuvudet att jag trodde att det var lugnt ett tag när jag satt på Lenas jobb, men jag misstog mig. Men som sagt hade jag inget att oroa mig för, eftersom det inte fanns någon anledning att han skulle dra igång något.
Här är en **reviderad och mer strukturerad version** av dina punkter 29 och 30. Texten är nu mer lättläst och sammanhängande, samtidigt som den behåller din ursprungliga ton och innehåll:
---
29. Flytten och telefon hoten
På kvällen innan jag skulle flytta hade jag gått igenom att det inte var några problem och att ingen fara alls förelåg för den kvarboende . Jag var glad att flytta till en fin etta . I alla fall så ringde det på telefonen, och jag svarade "Hallå" (jag svarade aldrig med namn). Det var en person som tuggar tuggummi och bara sade "Fel nummer." med brytning , och jag tänkte: "Fan, de har hittat hit först." Men jag slog nog bort tanken . Sedan ringde det igen, och jag struntade i att svara, eftersom jag tänkte att om det är någon som bara slår i telefonkatalogen efter efternamn, är det inte bra om han känner igen min röst. Jag blev oroad , och tänkte sedan att det skulle vara bra om Jib visste i vilket område jag flyttade till , så att han hade en annan adress att leta efter så att en felringning(?) till tidigare address inte skulle göra mig oroad.
Det var så att vi hade sagt en massa saker per telefon. Dels hade han sagt att han hade tagit med sig alla 8 man till restaurangen för att han ville gömma sig i mängden, typ, eftersom Lena hade begärt besöksförbud. Hon hade sagt till mig att hon hade inte skickat in det, så det gällde inte,Förmodligen en bortförklaring till att han inte kom ensam, eftersom jag tror att han hade fått höra att han var feg, Men allt detta var för en tid sedan, innan jag skulle flytta, så jag trodde att allt hade lagt sig.
Men efter dessa telefonsamtal bröts friden för min del helt, då jag inte visste om det var en fel ringning eller han som fortsatte.
30. Essingebrogatan och puben
Jag flyttade in på Essingebrogatan, och på kvällen gick jag upp till en pub i Fridhemsplan som jag inte hade varit på på säkert drygt 6 månader. Jag hade slutat dricka på grund av att jag inte ville göra något förhastat. Jag drack en öl och funderade lite på allt och pratade lite med bartendern. Efter ett par–tre öl kom det fram två killar till mig och verkade intresserade av mig, eftersom puben var nästan helt tom.
Jag tror att de enda som var vid bardisken var jag och två killar. De började ställa frågor—kanske var de intresserade av män , men jag tänkte att de lika gärna kunde vara JiB.s polare med tanke på den som kom frampå den andrapuben . De frågade varför jag var där och så vidare. Jag var så trött på allt bråk att jag sa något i stil med att jag väntade på någon som kunde "fixa mig". Jag minns inte exakt, men det var innebörden.
Till slut visade jag **k på p** (förmodligen för att han inte tog mig på allvar, och jag brydde mig inte om risken för sex månaders fängelse för olaga). Jag hade den i högra fickan. När han undrade om den var riktig, gav jag honom den och sa något i stil med "kolla". Sedan vände jag mig om och fortsatte dricka min öl. Jag var helt lugn och tänkte att om han gjorde något mot mig, så... ja, då skulle jag hantera det. Jag sa vad jag hette och ungefär var jag bodde.
En annan såg den , och jag tog tillbaka den och frågade om han ville ha den för säkerhets skull. Han nekade. Jag åkte hem.
Kvällen efter åkte jag tillbaka till samma ställe och satte mig för att dricka öl. Då kom en man, kanske mellan 24 och 30 år, fram till mig. Han var trevlig, men jag förstod direkt att något var på gång. När han sa att han kände JiB, insåg jag att det här inte var bra. Jag hade bara en liten med mig. . Han frågade om jag tyckte att JiB var en pajas, och det var precis vad jag tyckte.
Han kände tydligen JiB polare och föreslog att vi skulle prata. Jag ville få slut på tjafset, så jag gick med på att mötas där dagen efter. Han frågade om jag var med nn, och jag svarade ja. Då bad han mig att lämna den hemma. Jag sa att det gör jag inte, men att vi kunde sitta bredvid varandra och ha den liggande på soffan mellan oss. Det ville han inte. När han förstod att jag tänkte ta med den ändå, bad han mig åtminstone att vara nykter när jag kom. Han gick ut flera gånger.
Vi jag berättade att jag bodde på Lilla Essingen och bytte telefonnummer och bestämde en tid. Sedan åkte jag hem.
Innan mötet hade jag ringt runt för att få uppbackning , men jag fick bara tag på två personer till att börja med, och senare en tredje som hade lite mer. Han sa att jag skulle ringa igen om det verkade gå fel. Jag skrattade åt tanken—hur skulle jag kunna ta en "time out" mitt i mötet för att ringa efter hjälp? Det var inte mycket att hoppas på, särskilt eftersom jag visste vad JiB var för typ. Jag trodde att han åtminstone skulle dyka upp med de åtta sedan tidigare.
Jag bad de två som kommit för att hjälpa mig att vänta på en pub ungefär 300–400 meter bort. Jag ville inte att de skulle bli skadade, eftersom det här var mitt tjafs och dessa var bara två personer och för att göra detta på ett säker sätt så borde det varit fler som stöd om att man hotar inte på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar